Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Konstnärsschismen. 1880-talet - 1. Seklets två sista årtionden - 2. Missnöje bland parisersvenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 GEORG NORDENSVAN
regim, som nu tillhörde det förgångna. En del bestämmelser väckte olust och
jäsning bland eleverna. Minst trivdes de begåvningar, som skattades högst inom
kamratkretsen, Zorn lämnade skolan efter att ha blivit hotad med relegering.
Bergh avgick utan den medalj, han borde ha varit självskriven till. Bland andri,
som avgingo, voro C. F. v. Saltza, Nyberg, Krouthén, Acke, Liljefors. De flesta
träffades snart i Paris, dit även Karl Nordström och Nils Kreuger - före detta
elever av Perseus - begivit sig, och där också flera av akademiens kvinnliga
elever samlades.
I Paris hade efter världsutställningen 1878 den skandinaviska invasionen
tagit en betydande omfattning. Salongerna 1880 och 81 hade att uppvisa
arbeten av ett trettiotal nordiska konstnärer, och svenskarna visade sig då
vida mer till sin fördel än vad fallet varit 1878. Äldre och yngre deltogo:
Wahlberg, Salmson, Hagborg, Forsberg, Cederström, Josephson, Birger, Gegerfelt,
Norstedt, Skånberg, Lindström, Ekström, J. Ericson, fru Hildegard Thorell,
fröknarna Sidvall, Nordgren, Toll, Bauck, Julia Beck, skulptörerna Fallstedt,
Brambeck, Hasselberg. Av konstnärer från våra grannländer deltogo Edelfelt,
Valter Runeberg, Vallgren, Stigell, Berntson, Kr0yer, Anna Ancher, Heyerdahl,
Thaulow, Skredsvig, Otto Sinding, Harriet Backer m. fi.
Svenskarna voro dock de mest manstarka inom den nordiska kolonien.
Stamtruppen från 1870-talet hade åter fyllt sina luckor, Josephson hade flyttat från
Rom till Paris, Carl Larsson hade återvänt från Stockholm, Borg, Pauli, Axel
Kulle, även Hellqvist och Perseus hade åter blivit parisare - om också ej alla
för längre tid. Och ett nytt släktled tillkom, kolonien fick en något olika
karaktär än den gamla pariserkretsen ägt, bohemer funnos där inga, de nykomna voro
stadgade familjegossar, Hörnan var ej längre tillvarons medelpunkt. Men i Grez
- den lilla målarbyn vid Loing - uppstod en svensk koloni, manstark några
somrar framåt med Carl Larsson som medelpunkt.
Salongen 1883 medförde medaljer - tredje klassen - åt Hasselberg för
"Snödroppen", Larsson för akvareller från Grez och Richard Bergh för
kamratporträtt jämte mention åt Hellqvist för "Visby plundring", som förut erhållit
ett första pris i Wien. På salongen 1884 vann Pauli mention. Den svenska
kolonien deltog då med ett femtiotal nummer av 36 utställare.
2.
Parisersvenskarna hade alls ej ansett sig expatrierade, och att avbryta
förbindelserna med hemlandet hade säkert ej fallit någon av dem in. "Allas önskan"
-. hade Cederström skrivit till Scholander 1879 - är "att landsflykten kunde
upphöra och de få vara och måla hemma."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
