Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Åttiotalets pariser svenska målare - 4. Carl Larsson - 5. Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 GEORG NORDENSVAN
"La fin d’un heros" framställer krigaren på sitt dödsläger i kyrkan
Notre-Dame, som under belägringen användes som fältlasarett. Den unge döende, till
hälften betäckt av sin blodiga, smutsiga kappa, lyftes av en ambulanssoldat upp
i sin bädd för att mottaga nattvarden av den vithårige prästens hand. På andra
sidan om sängen står generalen, som lagt hederslegionen på den döendes bädd,
och vid dennes fötter knäböjer i stum sorg hans hustru, en enkelt klädd kvinna
av folket. Några officerare stå tysta omkring, en av de sjuka reser sig upp i sin
säng, de övriga ligga utan medvetande om liv och död. Och den bleka korgossen,
som bär ett flämtande ljus ser framför sig med en underligt brådmogen blick.
Det är allvar och höghet i den dramatiskt anordnade scenen. Verkningen
skulle kanske ha blivit ännu starkare och mer gripande, om denna scen ej varit
så avsiktligt avvägd, om den döende varit en okänd, ensam, namnlös man och
ej en utvald, en heros, som vid sitt dödsläger hyllas av representanter för
religionen, fosterlandet, familjen. Emellertid är det hela - för att upprepa Julius
Langes uttryck - "så bravt uppfattat med svenskarnas lojala vördnad för det
ädla och högtidliga, att det måste ha visat för fransmännen deras egna minnen
i en ny och kärkommen belysning".
Utförandet är solid Bonnatskola, äger kraft, jämvikt, herravälde över
uttrycksmedlen. Framställningen har alltigenom fransk karaktär. I det svenska
parisermåleriet står "En hjältes död" helt och hållet isolerad.
Målningen mottogs med beundran i Sverige och skänktes av konstnärens
mecenat, den göteborgska grossören Aug. Röhss, till Nationalmuseum. Men
Forsberg återvände efter ett besök i hemlandet till Paris, där han ägnade en
följd av år åt ett nytt monumentalverk, denna gång med svenskt historiskt
ämne: Gustav II Adolf framför sin här på morgonen vid Lutzen.
5.
Vid åttiotalets början fick den svenska pariserkretsen en avsevärd
förstärkning.
Bland de ungdomar, som kommo till Paris 1881, voro Bergh,
Zorn, Nordström, Kreuger - namn, som peka långt framåt i
tiden och ut över pariserkonsten. Zorn, som nu var ute på sin första rundresa,
tog föga intryck av Paris, där han denna gång endast stannade ett år. För
Nordström liksom för Kreuger gav inlevelsen i fransk natur nya utgångspunkter. Bergh
gick säkert och målmedvetet sin väg fram, blev realist och individualist.
Hemma hade han varit en av de mest lovande eleverna hos Perséus och vid
akademien. I kamrattidningen Palettskrap blev han en gång kallad "akademiens
Bastien-Lepage" - alltså den främste i flocken. Med säkerhet och handfast
modellstudium målade han 1881 års tävlingsämne "Gustav Vasa inför kung
Richard Bergh, f.
3858, d. 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
