Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Svenska målare. Resenärer och hemmasittare - 8. Axel Borg, Axel och Jakob Kulle - Johan Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 GEORG NORDENSVAN
Alster av bondekonst spelade en betydande roll i hans måleri, och
kistekammaren, där skånska gummor och töser plockat fram dukar och dynor i konstrik
vävnad och brokiga, granna färger, gav honom en följd motiv efter hans lynne.
Hans målningar voro torrt redogörande men vederhäftiga ej blott i det
etnografiska -. i typer, i dräkter och husgeråd - utan även i karaktären hos det folk,
han skildrade utan spår av uppstyltning eller uppsminkning, ärligt, i första hand.
Våra samtida målare kände sig föga uppbyggda av Jakob Kulles konst. "Han
är ingen målare, han är en vävstol", yttrade en av parisarna. Han målar
"pig-kisteblått och herrgårdsgrindrött", yttrade Törnå, som för övrigt fann hans
tavlor intetsägande: "ur den tomma själen vore orätt att tro någon njutbar idé
skulle komma." x Hans verksamhet bidrog likväl utan tvivel till det vaknande
intresse för svensk textil konst, som vid denna tid tog sig uttryck i stiftandet av
föreningen Handarbetets vänner och i Artur Hazelius’ storslagna
samlarverk-samhet. Själv upprättade Jakob Kulle en affär för "Svenska konstvävnader och
broderier", men den gick "knaggligt".
Som en självständig begåvning, ämne till en konstnär av
fosterländsk läggning hade Johan Tirén gjort sig bemärkt vid
1880-talets början. Han var jämtlänning, hemma i Själevad i trakten av
Örnsköldsvik, var student och hade provpredikat i hembygden, innan han kom till
Stockholm. Där hörde han till Perseus’ elevkrets, målade landskap -
Norrlandsmotiv med fjäll och furuskog och dessemellan romantiska mälarstämningar -
och vann vid akademien kungliga medaljen 1880 för tävlingsämnet "Loke fängslas
av åsarne". Året därefter uppsände han till elevutställningen en stor duk
"Jämtlandssägen" - en variant av det gamla motivet Näcken och spelmannen. I
Tiréns framställning är spelmannen en yngling i jämtlandsdräkt, som med fiol
och stråke i sin hand lyssnar till näckens spel nere i den skummande forsen.
Akademikamraten Anders Zorn satt modell till ynglingen.
"Jämtlandssägen" - ett käckt och oförskräckt upplagt ateljéarbete - vann
den stora allmänheten, och Tirén hälsades som ett lysande löfte, en ung
kärn-svensk konstnär, lyckligt oberörd av inflytande från främmande konstskolor.
Efter studier under en vinter i höga norden utställde han våren 1882 tre
lappmotiv, bland dem "De vilsegångna" - några lappbarn, överraskade av snöstorm.
Nu fick han akademiskt resestipendium, 3,000 kr. årligen, och på hösten avreste
han söder ut, över Holland, Belgien, Paris till Oberbayern. Där fann
norrlänningen en natur, som var något så när lik Jämtland, där stannade han,
efter-skrev lappdräkter hemifrån och satte sig att måla i snön. Med påföljd, att
han i skrivelse från akademien förständigades att välja lämpligare plats för
studiers idkande än Bayerns bergsbygd.
När han så reste till Rom frampå våren, fick han order från akademiens
1 Brev, Medevi 16 okt. 1884.
Johan Tirén, f.
1853, d. 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
