Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. 1890-talet. Konstvård och konstpolitik - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 GEORG NORDENSVAN
2.
1890 den 30 mars hade Konstnärsförbundet öppnat sin tredje utställning i
Stockholm. Lokalen var Blanchs salong, som nu övertagits av Konstföreningen,
och utställningen omfattade 176 nummer. Den gav en liten återglans av svenska
avdelningen i Paris året därförut, och den visade nya tendenser inom vår konst.
Konstverksamheten skall här behandlas i det följande. Till en början ha vi att
följa huvudlinjerna i rörelserna inom konstvård och konstpolitik.
Akademiens byggnadsfråga var löst till vederbörandes belåtenhet, men
konstnärernas bygge var fortfarande ett luftslott. Och partiställningen var invecklad.
Inom Konstnärsförbundet voro meningarna fortfarande delade om dess ställning
till akademien - även dess ställning till den förberedda sammanslutningen inom
konstnär skåren var ännu svävande. Vid förbundets stockholmsfraktions
vårsammankomst 23 maj 1890 diskuterades åter ändringsförslag av stadgarnas
paragraf 13, som förbjöd medlemmarna att deltaga i akademiens utställningar och
av densamma mottaga utmärkelser. Till pressen lämnades ett så lydande
meddelande :
"Stockholmsfraktionen anser att paragraf 13 bör bortfalla, så snart
Konstakademien utarbetat ett eget reformförslag, som Konstnärsförbundet anser sig kunna
biträda. Ett dylikt förslag bör i huvudsak innehålla följande punkter:
1) Samtliga Sveriges konstnärer äga inflytande vid val av Konstakademiens
ledamöter. 2) Anordnandet av de årliga större konstutställningarna överlåtes
åt landets konstnärer, vilka välja kommitterade och jury. 3) Statens stipendier
göras tillgängliga även för andra sökande än Konstakademiens’ elever.
Angående reformer inom själva undervisningsväsendet uttrycker
stockholmsfraktionen därjämte en önskan att såväl bildhuggare- som målareskolorna må
förestås av var sin lärare och att denne må äga bestämmanderätt om
arbetsmetoden inom sin skola."
Dessa fredsvillkor blevo emellertid ej meddelade akademien, de förkastades
av förbundets parisavdelning. Parisarna hade ställt sig ovilliga också mot
den allmänna sammanslutningen inom konstnärslägret. Även bland
stockholmarna funnos de, som fruktade, att denna allmänna förening ej skulle bli
vänstersinnad nog, att den skulle medföra "majoritetstvång och
medelmått6rege-mente" (liksom i ett modernt demokratiskt statsskick, hade en elak läsare kunnat
tillägga till detta uttryck). Man föredrog "att vänta, tills tiden var inne för ett
mindre men i allo homogent oppositionsparti att sluta sig kring elitutställningar".1
Emellertid utgick inbjudan till föreningens bildande i november 1890. Bland
undertecknarna voro R. Bergh, A. Lindman och C. Möller från Konstnärsför-
1 G. Pauli i den förut citerade historiken i Ord och bild 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
