Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. 1890-talet. Konstvård och konstpolitik - 2. - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONST VÅRD OCH KONSTPOLITIK 323
ningar -. det var första gången allmänheten erbjöds en överblick av den andligt
brutne konstnärens verksamhet.
Ett par skämtsamt lagda ungdomar sökte intressera publiken för sådana
nyheter som "de anonymes utställning" - de insända konstalstren voro alla
osignerade - och i samband med denna en de refuserades salong, som gick
under namnet "de oberoendes utställning". Båda dessa utställningar saknade
det humoristiska och satiriska inslag, man där kunde ha väntat - ett enda
nummer var groteskt komiskt, och det vågade man ej exponera ens bland de
refuserade.
Konstnärsförbundet utställde 1892 i Köpenhamn och vid jultiden i Göteborg
och deltog följande år i världsutställningen i Chicago, där Zorn var svensk
kommissarie.
Våren 1894 medförde samtida utställningar av de båda partierna. För första
gången sedan många år tillbaka erbjöds - fastän ej i en och samma lokal - en
överblick över konstens läge och över strävanden och resultat inom olika
riktningar. I Konstnärernas förenings utställning medverkade Rosen, som ännu ej
ingått i föreningen, med porträtt och akvareller, Cederström med "Likvakan i
Tistedalen", Björck med porträtt, Börjeson med porträttstatyer, Wahlberg med
svenska och franska stämningar, Rydberg, Törnå, prins Eugen med "Det gamla
slottet", "Där skogen glesnar" och andra märkliga nya uppslag. Men förbundet
uppvisade nu det nya genombrottet, representerat av Nordströms sträva
västkustbilder i en genomförd dekorativ stil, Berghs stiliserade Visbyvision, Kreugers
Skymning, Eugen Janssons vinterkvällsstämningar och Sager-Nelsons gröngula
porträttstudier. Där medverkade Ekström ("Sol och snö"), Gegerfelt med svenska
vintermotiv, Hagborg, Gustav Ankarcrona - likaledes med svensk natur -
Liljefors, Carl Larsson, Arsenius, Zorn.
Skulpturen representerades av Hasselberg ("Näckrosen") och av Chr. Eriksson.
Josephsons förhoppning vid opponenternas första gemensamma uppträdande,
att deras alster skulle "väcka heta strider" och bli illa omtalade, uppfylldes nu
först och till fullo, inför den konservativa publiken gjorde utställningen
skandalsuccé, symbolismen hade nu lyckliggjort den svenska konsten, och i den unga
skolan målade de rödaste röda det blåaste blå.1
3. .
Det bör framhållas, att under oppositionens uppblomstringstid schismen de
olika konstnärslägren emellan ej var så personligt skarp, som den blev på
1890-talet. I Stockholm var Konstnärsklubben ett neutralt område, klubbens uppgift
hade från början varit den "att befrämja ett gott kamratskap" och var enligt ett
1 Harald Molander i kåseriet "Min tant och symbolismen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
