Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. 1890-talet. Konstvård och konstpolitik - 5. - Världsutställningen i Paris 1900 - Konflikt om stadgar för statens konstinköp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademiens nya lokal. Sin skola återöppnade förbundet 1899 med Bergh och Chr.
Eriksson som lärare och till en början 25 elever.
Detta år anordnade Konstnärsförbundet en utställning i Helsingfors. Prins
Eugen deltog. Det var i en hänförd anmälan i Nya pressen av denna utställning,
Edelfelt påminde om att Sveriges konst var inne i en guldålder.
Världsutställningen
i Paris 1900. I Paris blev det alltså - denna gång liksom på den närmast
föregående världsutställningen - Konstnärsförbundet, som
behärskade den svenska salen. Svenska konstnärernas förening deltog samtidigt
i den årliga vårutställningen i Berlin. Bland utanför förbundet stående
konstnärer, som deltogo i Paris, voro prins Eugen, Wahlberg, Forsberg, Carl Larsson,
Hagborg, Björck, Georg och Hanna Pauli. Utrymmet var trångt, fastän Forsbergs
jättemålning Gustav II Adolf vid Lutzen - som stod helt och hållet utanför
konstnärsförbundskonsten -. placerades i en passage i närheten av den svenska
salen. Vår avdelning blev ej vad man kunnat åstadkomma, den gjorde intryck av
något tillfälligt hopkommet.
Zorn var svensk kommissarie och fick två hedersmedaljer - en som målare och
en som etsare. Medalj regnet var ännu ymnigare än 1889 - av 37 utställande
målare erhöllo 29 utmärkelser.
Under århundradets sista månad vann Konstnärsförbundet den seger, att den
gruppindelning, det strävat till, godtogs av de olika partierna. Det gällde nu
Sveriges deltagande i den för följande sommar planerade utställningen i Munchen.
Statens konstinköp. Ett par veckor förut hade regeringen utfärdat nya stadgar för
statens konstinköp.
Konstmarknaden hade under de föregående åren varit skäligen trög. De
oppositionella lade minst av allt an på att åstadkomma lätt säljbara alster. Och
allmänheten i Stockholm visade ringa köplust -. ett sakförhållande, otroligt men
sant, är att Liljefors under de första åren in på 1890-talet fann sig nödsakad att
sälja sina småtavlor på - bokauktionskammaren. De relativt dyrare målningar,
som utställdes, förblevo osålda under flera år framåt - exempelvis Zorns "Ute"
och "Midsommar", Josephsons "Spinnerska", Lindmans "Stockholms ström",
Carl Larssons "De mina". Det samtida svenska måleriet blev under denna tid av
kraftig växt och blomstring värdigt representerat i Göteborg - hos privatmän
och i stadens museum - men föga i Stockholms Nationalmuseum.
Statsinköpen voro fortfarande anförtrodda åt "Statens inköpsnämnd", som
sedan 1873 bestod av de fem ledamöterna i Nationalmusei nämnd, förordnade av
regeringen, samt av tre av museinämnden utsedda personer och av tre ledamöter
av Konstakademien, valda av denna institution. De 1893 reviderade stadgarna
medförde inga ändringar av betydenhet. Också förblevo de bestämmande
nämnderna fortfarande ensidigt sammansatta, inköpen skedde planlöst och på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
