Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 2. Den nationella rörelsen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 GEORG NORDENSVAN
serligen 1889 i skisstävlan till fresker i Nationalmuseum och erhöll ett tredje
pris. En liknande uppmuntran gavs 1891 åt Gotthard Werner.
Werner liksom Winge hade deltagit i dekoreringen av Bolinderska huset, där
även Scholander och Carl Larsson medverkat. Det var ett i Stockholm på
1870-talet enstaka försök att åstadkomma konstnärlig dekorering. I Göteborg hade
Pontus Furstenberg ungefär samtidigt för sin våning beställt av Reinhold
Callmander en takmålning - Psykesagan, figurkomposition, infattad i rik ornamentik
-. och även låtit samme målare utföra en följd av små historietavlor med ämnen
från svensk forntid. De målades i olja och uppsattes i realläroverkets skumma
förstuga.
Av våra unga målare från denna tid var Georg Pauli den ende, som visade
intresse for dekorativ stil.
Efter tre år i Paris hade han 1878 återvänt till akademien i Stockholm och
därifrån våren 1879 begivit sig till Italien. I ett brev, skrivet i Rom till Carl
Larsson, förekomma följande rader:
"Jag missaktar icke Paris. Fråga mig om moderna konstens storheter och jag
svarar Zola och Bastien-Lepage - också med påpekande av Millet. Men vad vi
svenskar ha behov av är dekorativ konst för att få lyftning i våra strumpstickande,
mattvävande ’motiver’. Du, Kronberg, Werner skola göra’t. Wahlberg, Salmson,
Hagborg och Petersson äro därför icke glömda på sitt håll." l
Det är ett överraskande aktstycke av historiskt intresse, detta credo av en ung
svensk konstnär från realismens uppblomstringstid, en tid, då längtan efter
dekorativ konst var ytterligt sällsynt i Sverige. Utan att uppgiva realstudiet och utan
att ställa sig i opposition mot pariserkonsten utförde Pauli under sin första
vistelse i Italien, som varade intill 1882, ett par kompositioner, konsekvent hållna
i mural anda, "Spinnerska" (1880) och därefter "Requiem" - änglarna vid
Kristi grav. Det blev ett par enstaka försök - ännu dröjde det halvtannat
årtionde, innan han på allvar började idka väggmåleri.
I Stockholm upptogs frampå åttiotalet frågan om dekorering av trapphallen
i Nationalmuseum. Denna fråga hade varit fore redan tjugu år tidigare, då
museibygget närmade sig sin fullbordan, I planen för byggnadens utsmyckande
hade då ingått som ett önskemål, att de båda stora väggfälten i hallens övre
våning skulle smyckas med fresker med ämnen från nordens forntid, och Winge
och Malmström hade blivit nämnda som de rätta männen att lösa denna uppgift.2
Frågan hade emellertid då blivit ställd på framtiden, och trapphallens tomma
väggfält hade alltsedan dess burit den en smula retsamma inskriften "Plats för
freskomålning".
" 1883 upptogs freskfrågan på initiativ av akademiens vicepreses, kanslirådet
Sander - museet hade tack vare en stor donation av en konstälskande dam, fröken
1 Brevet - odaterat - är med säkerhet skrivet 1879 eller 1880. Det är hittills ej publicerat
och ovanstående är här avtryckt med dess författares medgivande. - Den i brevet nämnde
Petersson är Hugo Birger. - 2 Se i det föregående sid. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
