Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 7. Olof Sager-Nelson - Ivan Aguéli - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 GEORG NORDENSVAN
vittf ämnande vetgirighet, sin oböjliga, självkänsla och sitt förakt för
vardagsmänniskors ävlan.
Han var helt borgerligt född i Sala, hette Johan Gustav Agelii, lär i sin ungdom
ha börjat måla i Visby och fortsatte i Paris. Dök i början av 1890-talet upp i
Stockholm som elev i Konstnärsförbundets skola, då Zorn undervisade där, men de båda
trivdes ej under samma tak. Aguéli var modernist och opponent och i Zorn lärde
han känna en förbenad professorstyp. I Paris fann Ivan Aguéli-som han där skrev
sitt namn -. uppmärksamhet, då han blev infångad vid en anarkistrazzia. Bland
kamraterna var han upprorstalaren, men där tog man ej hans brandtal på allvar,
och särskilt tog sig Sager-Nelson frihet att driva med honom. Aguéli sökte
anarkisters sällskap, blev häktad, fick stanna i Mazasfängelset flera månader,
tröstade då sina vänner med att han haft det tråkigare i Sverige och använde tiden
till studier och meditation i arabiska, kinesisk filosofi, astrologi och ockulta
vetenskaper.1
Utsläppt ur fängelset begav han sig, trött på de moderna polissamhällena, till
österlandet. Gauguin hade flytt civilisationen och hamnat på Tahiti, Aguéli sökte
med sina förutsättningar till Egypten, till en primitiv kultur och till uråldrig
visdom. Han övergick till islam och stannade många år i österlandet.
Sverige tycks i hans synkrets ha legat långt ute i periferien. Som målare förblev
han där okänd, och det ser ut, som hade han ej heller sökt göra sig gällande i
utlandet. 1911 kom ban till Sverige, och året därpå dök han upp på
Konstnärsförbundets utställning med ett par Visbybilder, ett stockholmsmotiv
"Hyreskaserner" och en "Ung flicka". Efter hans död av olyckshändelse i Barcelona
hit-kom en samling små målningar, spanska och franska, mestadels figurstudier men
också österländska stämningar. Några stannade i Nationalmuseum. Man har dem i
minnet som alster av förfinad och smält kolorism, hållna i helt få, känsligt
avvägda toner. Framför allt har man intryck av att målaren fångat tropikernas
solbrända mark och dess torra och brännande atmosfär. Till en närmare kännedom
om hans konstnärskap saknas material.
8.
Naturligtvis saknades ej heller under denna nationalitetssträvandets tid unga
svenska konstnärer, som sökte till utlandet för att se och för att stadga sina
intryck. Enstaka svenskar funnos allt fortfarande i Paris, och genom Paris gick de
flesta utresandes väg. Där funnos de, som studerade metodiskt på långt sikt,
exempelvis skulptörerna - från Christian Eriksson och Verner Åkerman, somt
båda varit med redan på åttiotalet, och till Gari Milles, som ankom 1897 .-
1 Se den förut påpekade uppsatsen av W. v. Hausen, Ord-och bild 1926.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
