Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 GEORG NORDENSVAN
numera talrika fontängrupperna hållas gärna i en om barockskulptur påminnande
stil.
Den frodigaste begåvning bland skedets svenska skulptörer är Carl Milles,
allt fortfarande en outtröttlig sökare på olika områden och i olika material.
Under den långvariga konstnärsschismen hade Konstakademien ej undgått
förvandlingens lag. Ledningen övergick till nya män. Preses blev efter baron
Nordenfalks död 1902 greve Fredrik Wachtmeister och efter honom arkitekten
Gustaf Clason 1918. Vice preses blev nämnda år målaren Oscar Björck. Direktör
för skolorna var Gustav Cederström intill 1911, därefter skulptören Teodor
Lundberg till 1920 och efter honom Olle Hjortzberg. Sekreterare blev medaljgravören
Erik Lindberg 1922 efter Ludvig Looström.
Nya bestämmelser hade tillkommit och nya skolor: etsningsskolan, dekorativa
skolan, en skola för materiallära och målarteknik samt i byggnadsskolan en
avdelning för svensk arkitektur med sin egen lärare - hittills nuvarande
riksantikvarie Sigurd Curman och professor Martin Olsson. Bland lärare i de övriga
skolorna ha under de senast gångna åren varit Carl Wilhelmson, Albert Engström,
Carl Milles, i byggnadsskolan Ivar Tengbom och Ragnar Östberg, i dekorativa
skolan Olle Hjortzberg och arkitekten Ture Ryberg. Då akademiens ganska nya
byggnad visat sig otillräcklig för skolornas ökade verksamhet, ha nya lokaler
erhållits i det gamla, historiskt märkliga statsbildhuggarbostället vid Rännarbanan - nuvarande Sergelgatan - dit såväl skulpturskolan som den
dekorativa skolan blivit flyttade.
Minst av allt kan akademien av i dag anklagas för lojhet och tröghet. Minst
av allt är den rädd för nya riktningar och nya synpunkter. Liksom åtskilliga gånger
förr har den under de sist förgångna åren arbetat på att reformera sig själv,
nu likväl i en helt annan omfattning än vid föregående tillfällen, som också
i regeln fört till skäligen obetydliga resultat.
Och ett obegränsat tillflöde av elevaspiranter kan akademien liksom övriga
läroanstalter glädja sig åt eller frukta - beroende på individuell optimism eller
motsatsen. Scholander ojade sig, när Karl XV blivit konung, över att antalet
av artister tillväxte "som ohyra på en fattiglapp" - på hans tid voro de i alla
händelser lättare att räkna än nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
