Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONÄRER PÄ MEDELTIDA
HANDELSVÄGAR.
Gregorius den store hade öppnat den angelsachsiska
missionen. Med sina fyrtio benediktiner drog Augustinus
över Lerinum genom Gallien till Utrecht. Så långt möjligt
hade han utnyttjat tillgängliga vattenleder. Från Utrecht
var det lätt att komma över till England. Kanske stod
valet redan nu fritt mellan passagerarbåt (navis celox)
och lastskepp (navis onusta).
Längre fram blev det livligt på de nordeuropeiska
farvattnen. Större och mindre fartyg av olika skapnad sökte
sig fram utefter kusterna eller arbetade sig uppför floderna.
Där syntes kelterna på sin curach, angelsachsarna på sin
ciula, frankerna på sin barca, friserna på sin kogge och
skandinaverna på sin knorr. Det krigiska långskeppet
kunde också plötsligt dyka upp. Tidigt hade man vågat
sig ut på öppna havet. Kompassen var okänd, sjökortet
likaså. Man gick efter solen och himmelens stjärnor
— »leidarstjarna» var våra förfäders namn på polstjärnan.
Naturligtvis kunde färden bli riskfylld. Man förstår den
fromme seglarens bön: »Var du, o Kristus, den mäktige
styrmannen på vår resa!»
De frankiska atlanthamnarna besöktes mest av keltiska
handelsmän, Nordsjön var frisernas huvuddomän och
i Östersjön hade skandinaverna sin närmaste intresse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
