Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett fruktlöst arbete bland danskarna, for han köpmännens
vanliga led: Dorstad—Elbemynningen—Ripen (Ribe).
Sjövägen var bekvämast. Den var också mest anlitad.
Men ofta nog måste missionärens färd gå till lands. Här
kunde svårigheterna bliva stora. Oöverstigliga voro de
dock inte. Landsvägsnätet var sannolikt ganska förgre-
Fig. 2. Vikingaskepp, funnet i en gravhög i Gokstad, södra Norge.
nat. Det frankiska hovet växlade ju ofta residens, köpmän
och pilgrimer måste ta sig fram — farbara vägar krävdes.
Genom missionärsbiografier och helgonlegender känna
vi någorlunda huvudvägarna i Nordväst- och Sydeuropa.1
Alkuin har i klingande strofer stakat ut angelsachsarnas
romväg2, som långa sträckor gick till lands. En starkt
anlitad militärväg (»der alte Hellweg») ledde fjrån Rhen över
Bochum—Dortmund—Soest till Paderborn och den livligt
trafikerade handelsstråken Dorstad—Schleswig gick över
Bremen—Stade—Hamburg och Esesfeld (itzehoe). Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
