Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSGAR I CORBIE.
Mellan Amiens och Arras i Nordfrankrike ligger Corbie
och drömmer om sin forna härlighet. Den en gång så
berömda klosteranläggningen är nu ett bleknat minne.
Endast några spillror finnas kvar: den gamla
klosterkyrkans torn, synliga vida omkring, ett litet kapell, som blivit
ett hem för värnlösa, några rester av förskansningar,
uppförda till skydd mot normannernas anlopp, och ett
fång handskrifter, som funnit väg till det picardiska
provinsmuseet eller till biblioteken i Paris och Amiens.
Under ett par sekler var monasteriet i Corbie •— »det
andra Rom» — en av Europas främsta kulturhärdar.
Flitiga benediktiner hava uppodlat de vida slätter, som
gå under namnet Le Santerre. Och vetenskapen hade
ett hem i det gamla klostret. Där ha Radbert och hans
lärjunge Ratramnus fört sina hårda strider om nattvarden,
där har Antoine de Caulaincourt präntat sin
klosterkrönika, där har Bernard le Trésorier skrivit sina
korstågs-annaler, där har den lärdaste av alla benediktiner, Jean
Mabillon, genomforskat sin ordens hävder. Från Corbie
tog Karl Martel sin kansler, den sluge Grimo, därifrån
kallades också Adalhard d. ä., tystlåten och energisk,
att sköta statens affärer. Longobarderkungen Desiderius
och Karl av Akvitanien sökte i Corbie ro undan livets
omskiftelser och i klostrets årsböcker hava Filip av Sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
