Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORVEY.
Sachsarnas tapperhet hade varit fåfäng. Deras
motståndskraft var bruten, vägen för missionen fri. Kyrkor
hade uppförts och biskopsdömen grundats, men kristen
tro hade likafullt svårt att tränga igenom. Karl den store
insåg klart lägets vansklighet. Här krävdes en fortsatt
mission, en djupgående evangelisering. Adalhard d. ä:s
broder Wala, som ledde Sachsens förvaltning, hade pekat
på det avgörande botemedlet: kloster och skolor, där
missionärer kunde fostras. I Corbie hade denna tanke
redan varit uppe. Adalhard hade under sina resor
besökt Reichenau och Fulda. Han visste vad dessa kloster
betytt för missionsgärningen, Reichenau för arbetet bland
schwaberna, Fulda för frankerna öster om Rhen. En
klosteranläggning mitt inne i sachsarnas land blev nu den
energiske abbotens lösen. Han rådgör med de sachsiska
munkarna i Corbie och gläder sig åt deras iver. En av
dem — han hette Theodrad — söker en dag upp abboten
och säger: »Hemma på min faders gård finns en lämplig
plats.» Adalhard ville genast gå till verket. Det blev dock
annorlunda. Karl den store gick plötsligt bort och sonen,
Ludvig den fromme, avlägsnade den nitiske abboten från
Corbie. Så var planen ställd på framtiden. Den nye
abboten, Adalhard d. y., tog emellertid upp den och
lyckades vinna kejsaren för sin strävan. I Translatio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
