Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lam fidelis turba fratrum
Voci dulci consonet,
Hymnum dicat et serena
Partiatur dragmata
Dulce pondus et beatum
In lectica deferens.
Scandens et descendens inter
Montium confinia
Silvarum scrutando loca
Valliumque concava,
Nullus expers, ut locus sit
Illius solaminis.
»Inchoatio Corbeiensis monasterii» — anläggningen
påbörjas — heter det i klosterannalerna från 822.41 Först
kom kyrkan. Biskop Badurad i Paderborn tillkallades
för att med korsfanan markera högaltarets läge. Sandsten
hämtades från Sollingen, och snart var arbetet på
Ste-fanusbasilikan i gång. Först 844 var kyrkan färdig att
invigas. Den är sedan länge ett minne; endast några
spillror finnas i behåll.
Klostret vid Weser lockade. Brödernas skara växte.
Dit kommo friborna sachsare — »augebatur quotidie
monachorum numerus ex nobilissimo Saxonum genere»,
skriver en munk i Korvey — dit kommo även bröder
från moderklostret. Källorna nämna särskilt de tre:
Warin, Radbert och Ansgar. Invasionen från Corbie
sätter den gode Rimbert i förvåning. Huru hade dessa
munkar hållit sitt löfte om stabilitas, om att hänga fast
vid sitt kloster? Frågan bränner honom. Han låter
den gå vidare till »de heliga herrar, fäder och bröder,
som i Corbies helgade kloster göra krigstjänst åt Gud».
I Vita Anskarii formuleras spörsmålet så:
»Men vi som åstunda att berätta det som skedde hos oss,
vi mena dock, att vi för deras skull, som måhända äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
