- Project Runeberg -  Svensk Kyrkohistoria / 1:II /
78

Author: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

möte» är begripligt. Akten skedde med all ståt. Den
unge biskopskandidaten, som nätt och jämnt nått
kanonisk ålder, invigdes av kejsarens halvbror, biskop Drogo
av Metz, assisterad av bl. a. tre ärkebiskopar: Ebo av
Reims, Hetto av Trier och Otgar av Mainz. Rimbert
har ett belysande tillägg: »även biskoparna Helmgaud
(Verden) och Willerich (Bremen), av vilka han fått
tillbaka de nyssnämnda delarna av kyrkoområdet, vilka stått
under deras vård, assisterade, gåvo sitt samtycke till
och deltogo som de andra i invigningen.» Det ligger
något försonande över slutorden. För den goda sakens
skull hade Willerich avstått från Dithmarschen,
Helmgaud från Holstein och Stormarn, områden, som kejsar
Ludvig en gång förärat dem.

Från Diedenhofen gick Ansgars färd till Rom. Det var
kejsarens vilja, att han hos påven skulle söka bekräftelse
på sin utnämning. Här mötte inga svårigheter.
Biskops-dömet Hamburg upphöjdes till ärkesäte, och Ansgar
fick pallium — det smala, vita bandet med det svarta
korset, tecknet på innerlig samhörighet med Rom.
Gregorius IV, påven, förordnade honom därjämte till den
heliga stolens legat bland »svear, daner, slaver och andra
folk, som bo i de nordiska länderna». Ebos legation var
därmed icke upphävd —■ Ansgar skulle verka »una cum
Ebone», tillsammans med Ebo.

Ansgars möte med påven kan avläsas i en bulla från
832.80 Som många andra medeltidsdokument har den
blivit anfäktad. Enhetligheten har bestritts. En säker
urkund av Nikolaus I (864) bekräftar dock i huvudsak
det historiska förloppet vid Ansgars Rombesök. De som
förlägga ärkebiskopsutnämningen till en senare tid ha
gärna pekat på Mainzsynoden 847, där Ansgar har
bis-kopstitel. Benämningen är riktig. Efter Hamburgs för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:33:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekyh/2/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free