Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibel, en gåva från kejsaren. Som god benediktin tog
Ansgar genast sikte på undervisningen. Vid kyrkan reste
sig skolan, där friköpta kristna ynglingar utbildades till
missionens tjänst, där unga daner och slaver fingo sin
fostran. Ett fattades ännu — reliker, som kunde ge glans
åt den nya biskopsstaden. Med Ebos hjälp sörjde Ansgar
även för den saken. Mäster Adam berättar: »Vid samma
tid skall den salige Ansgar ha fört över Elbe några
helgonreliker, som han mottagit av Ebo. Han lade den helige
Maternianus’ kvarlevor i Heiligenstedten, Sixtus’ och
Sinicius’ i Hamburg.»
De första kyrkorna norr om Elbe är ett dunkelt kapitel.
Säkert är, att Meldorf i Dithmarschen och Hamburg före
Ansgars tid haft sina dopkyrkor. Frågan om Schenefeld
och Heiligenstedten — båda i Holstein — står under
debatt. En gammal tradition förmäler, att Ansgar
fullbordat den förra, uppfört den senare. De små träkyrkorna
i Kellinghusen vid floden Stör och i Hohenaspern voro
tidigt knutna till Ansgars missionsgärning i Nordalbingien.
Och man vet, att han 834 invigde ett litet kapell i Welna.
Här finns förtätad ansgarstradition, fast bunden vid en
helig källa, »der hillige Bom». Legenden berättar:
»Wellenberg vid Itzehoe var i gamla tider en helig plats, där
man plägade dyrka guden Welo eller Wali, Balders broder.
När nu i 9:de århundradets början missionären Ansgar,
Hamburg-Bremens förste biskop, kom till landet,
grundade han på fädernas gamla offerplats ett litet bönhus
och förde dit den helige Sixtus’ huvud, som han alltid
förde med sig. Ej långt från kapellet var en källa. Dit
sände han en dag en man för att hämta vatten, och när
budet återvände med den efterlängtade drycken, se, då
hade dén blivit kostbart vin. Från den tiden kallade man
källan ’Der hillige Born’. En febersjuk drömde en gång,
6 — 30195. H’ Wijkmark: Svensk Kyrkohistoria. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
