Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSGARS DÖD.
Pingstsynens budskap: »Gå och kom tillbaka till mig
krönt med martyrkronan!» blev för Ansgar ett evangelium
— »han hade det hopp till Guds barmhärtighet, att han
skulle nå fram till martyrskapets krona». Det hoppet
släppte han aldrig. Det fick näring genom livets
skic-kelser. Då han inför andra Birkaresan hörde rösten:
»Han skall förhärliga dig», stegrades hans hopp och hans
längtan. Han gick Herrens ärenden och var utan
räddhåga. Då vännerna i Birka rådde honom att köpa sig
fri, svarar han med tillförsikt nej. Martyrdöden var ju
hans längtans mål.
Ansgar nådde dock aldrig dithän. Besvikelsen var
stor — »han började tillskriva sig själv och sina synder,
att han genom sin egen skuld blivit berövad vad han
säkert hoppats». Rimbert delade mästarens bekymmer.
Han såg, hur han ängslades. Han söker en förklaring.
»Som bekant finns det två slag av martyrskap», skriver
han, »det ena dolt, när kyrkan har fred, det andra
uppenbart, när förföljelsens tid bryter in. Med sin vilja nådde
han båda men blott till det ena kom han i verkligheten.
Ty emedan han dagligen offrade sig åt Gud på sitt
hjärtas altare genom tårar, vakor, fastor, köttets späkningar
och begärens dödande, nådde han förvisso det
martyrskap, som han kunde nå i fredstid. Men då det för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
