Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGE.
»Man tror, att Ansgar kort efter sin död inskrivits i
helgonens bok», säger den gamla krönikan från Rastatt.123
Saken är oviss. Regelrätta kanonisationer kände man
ännu icke. Sådana äro först senare på tal. Möjligen har
Rimbert skött om helgonkröningen. Biskopen var i detta
fall suverän. Han hade rätt att upptaga nya helgon i
kulten, en rätt som först mot 1600-talets mitt upphörde.129
Säkert är, att Nordens apostel intagit en rätt så blygsam
plats bland kyrkans heliga. Endels kommer väl detta av
att hans död inträffat på S:t Blasius’ dag. En konkurrens
med denne var hopplös. Den armeniske martyren från
Diokletianus’ tider var översvallande populär — han var
ju en av de fjorton hjälparna i nöd. Hans kult hade även
häruppe en utbredning och en styrka, som tävlade med
S:t Mikaels, S:t Georgs och S:t Martins.
Ansgarskultens historia känna vi nu rätt väl. Vi äro
icke utan vittnesbörd. Gamla kalendarier och
mässböcker, breviarier och sekvenser ge besked. En och annan
kyrka är vigd åt vår förste missionär, ett och annat altare
bär hans namn. Någon enstaka gång dyker en skrivelse
upp, daterad »die Anscharii episcopi» — 3 febr. eller 9
sept.130 »Ipso die beati Ansgarii» — på den salige Ansgars
dag — heter det 1447 i ett pergamentsbrev från Vadstena,
»oppa Sancti Ansgarii dagh» i en urkund av biskop Sigge i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
