Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknande försök att äfven i detaljer genomföra dess fordringar, t. ex. genomgående
pilastrar, saknas icke helt och hållet, t. ex. Jakobsdal (1644), palatset Makalös
i Stockholm. Denna riktning når dock först under följande period sitt
genombrott.
Mera tilltalas dock det naiva nordiska sinnet af barockstilen, som likväl ej
genomföres såsom byggnadsstil men väl framträder i detaljer, t. ex. i den inre
dekorationen samt framför allt i portaler, kaminer, inramningar och epitafier.
Här framträda de brutna, klufna gaflarna, de fylliga, mot pilastrar ställda
kolonnerna, de starkt framspringande förkroppningarna och listverken såsom en braskande
motsats till den tidigare renässansens smärta, förnäma former.
Grundplanens anordning skiljer sig väsentligt från äldre tiders typer, i det
fordringarna på bekvämlighet, på ljus och luft tillgodoses och byggnadens
borgartade karaktär alltmer försvinner. Det enkla rätliniga huset förses på fasaden
med ett torn, i hvilket en bred trappa förlägges. När vid större anläggningar
hörntornen bibehållas, taga dessa ofta form af med hufvudbyggnaden
sammanhängande flyglar, hvilkas höga tak lifva och begränsa konturerna; från de prydliga
rummen i dessa flyglar hade man en vidsträckt utsikt öfver den omgifvande nejden.
Vid större anläggningar skiljas flyglarna antingen från hvarandra, eller förenas de,
symmetriskt grupperade omkring en fyrkantig gård, hvarvid dock den fjärde med
hufvudbyggnaden parallella sidan gärna lämnas öppen eller förses med en lägre
byggnadslänga. Ofta förbindes det hela med en ståtlig terrassanläggning. I det
inre ordnas rummen i två jämnlöpande räckor, hvarvid plats utsparas för ett
ansenligt trapphus.
En granskning af det förekommande formförrådet visar i främsta rummet
de antika kolonnordningarna, men numera uppfattade på ett ganska godtyckligt
sätt. Såsom bärande, konstruktiva delar användas fristående kolonner numera ej
sällan i vestibuler och trapphus och då i förbindelse med hvalfkonstruktioner
(Tungelska huset, Petersenska huset, Stockholm), men de förekomma någon gång
äfven i öppna loggior i förening med bågar (Makalös). Sin hufvudsakliga
betydelse nå de dock såsom dekorerande element, för infattning af portaler och
nischer, för inramning af fält o. dyl., det senare särskildt å de talrika epitafierna.
Formerna äro i regeln tunga och undersätsiga. Kolonner, halfkolonner, pilastrar
ställas mot tvenne bakom dem stående pilastrar, hvarefter listverk och bjälklag
erhålla motsvarande förkroppningar. Kolonnskaften äro ofta nedtill omgifna med ett
ornament. Jämte kolonner förekomma ofta hermer med människohufvud. Fönstren
ha ett regelbundet läge, äro upptill rakslutna med rusticerade infattningar af
huggen sten, verklig eller imiterad; stundom markeras äfven aflastningsbågarna
öfver fönstren genom radierande stenar (Makalös, Petersenska huset) eller med
fullständiga bågar (gamla Rosersberg, gamla Vänngarn, båda sätten å Vibyholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
