Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beläget på en liten holme utanför den forna staden Kalmar — den
nuvarande är belägen ett stycke längre mot norr — bildade det åldriga fästet liksom
knäppet i den kedja af befästningar, som omgaf den urgamla handelsplatsen vid
Östersjön. Den ursprungliga borgen, hvars anor gå upp till slutet af 1100-talet,
utgjordes af ett starkt fyrkantigt torn i väster (det ännu kvarstående Vattentornet),
och till detta slöto sig i en något oregelbunden fyrkant murlängor med runda
torn i de fyra hörnen: Kon. Eriks torn i norr, Stegerhustornet i öster, Södra
tornet och Kuretornet i sydväst samt midt å nordöstra längan det fyrkantiga
Rödkullatornet. Senare tillkommo å sydöstra längan Fatburstornet och
Svennetornet, hvarjämte en ny ringmur uppfördes utomkring den gamla på nordöstra,
nordvästra och södra sidorna; detta skedde i sammanhang med de arbeten, som
år 1337 och följande företogos af konung Magnus Eriksson. Utrymmet å
borggården upptogs förmodligen af smärre byggnader eller stugor för besättningen,
förråden o. s. v., hvilka stödde sig mot ringmuren.
Detta ståtliga fäste, »Sveriges nyckel», som det kallades, med sina åtta torn
och sina dubbla ringmurar motsvarade emellertid ej längre sin tids fordringar som
gränsfäste mot söder, och konung Gustaf Vasa beslöt därför att omdana det till
en vapenplats af första ordningen. Den yttre ringmuren refs, och i stället
planlades ett nytt befästningssystem af låga men starka jordvallar med kasematter och
skyttegallerier mellan fyra grofva, runda hörnbastioner, s. k. postejer. Detta
system kom emellertid endast delvis till utförande under konungens lifstid.
Fullständigt afslutadt var det ej förrän år 1604. Men samtidigt pågingo inrednings- och
ombyggnadsarbeten i norra och västra längorna, där en rad af salar och gemak
ordnades för konungens och hofvets behof. Bland annat uppfördes nu en räcka af
smårum mellan Rödkullatornet och Stegerhustornet på norra längan utanför den
gamla ringmuren. Någon utpräglad konstnärlig karaktär synas arbetena ej hafva
ägt under denna tidiga period (1536—1555), och de här vidtagna anordningarna
fingo snart gifva vika för andra präktigare och mera moderna. Bland byggmästare
nämnes 1540 den mäster Fredrik (Mussdorfer), som vid denna tid (1539—41)
äfven anlitades för arbete på Stockholms slott, men för öfrigt synas de verkställda
arbetena ha utförts efter konungens egen anvisning under hans slottsfogdars,
förnämligast Germund Svensson Somes, tillsyn af vanliga handtverkare.
Upphofsmännen till de senare vidtagna anordningarna, genom hvilka renässansens former
höllo sitt intåg på slottet, voro Erik XIV och Johan III. Den förre erhöll under
faderns lifstid slottet med tillhörande område i förläning och höll här som kronprins
under några år ett lysande hof till tronskiftet 1560. Efter hans afsättning (1568)
är det konung Johan, som blir byggherre och med ifver och intresse verkar för
slottets fullbordande och vistas här tid efter annan. Byggmästare är till en början
Jakob Richter från Freiburg, som redan 1540 nämnes bland snickarne på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
