Svensk byggnadskonst 1530-1760 / 56 (1904) Author: Gustaf Henrik Vilhelm Upmark - Tema: Architecture and Construction Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gifva vid handen, utfördt af löfsnidaren Michael van Berini (Bern? Bergen?).
Södra flygeln upptages af den åren 1589—92 tillkomna slottskyrkan, ett enkelt
rektangulärt rum, täckt af ett tunnhvalf med inskärande kupor och i öfrigt utan
arkitektoniska detaljer. — Den målade dekorationen är modern. Af ett visst
intresse är bänkinredningen, som är rikt dekorerad med målade moreskornament
och förmodligen härrör från något panelverk eller -tak i en annan del af slottet.
De båda bönstolarna längst fram i koret ha en enkel och föga konstnärlig
hållning men äro prydda med den store Gustaf Adolfs och hans gemåls, Maria
Eleonoras namnchiffer: G. A. R. S. — M. E. R. S., och uppsatta
först 1619.

Bild 43. Intarsia, Rutsalen, Kalmar slott.

Öfriga rum i slottet ha att uppvisa jämförelsevis få spår
af den forna inredningen, väsentligen i form af dekorativa
målningar i tak och fönsternischer, så i »predikosalen» i norra
längan under rutsalen, så i »gröna salen» och det närbelägna
torngemaket mellan stora trappan och kyrkan. Rummen i
östra flygeln ha aldrig haft någon rikare utstyrsel. Man har
t. ex. nöjt sig med att framställa dörromgifningar medelst en
målad skenarkitektur. Prakten var här lika litet som i andra
byggnader från denna tid likformigt genomförd. Man spårar
här samma blandning af vårdslöshet och omsorg, som är så
utmärkande för tiden och berodde dels på brist på medel och
arbetskraft, dels på oförmåga att utarbeta och genomföra en
fullständig arbetsplan. Slottet led också under Kalmarkriget
(1611) en betydlig förstöring både till det yttre och det inre,
hvarvid bland annat lusthusen på vallen refvos såsom
hinderliga. Sedan Sverige genom Karl X Gustafs krig erhållit en
naturlig gräns mot söder, förlorade Kalmar sin strategiska
betydelse. År 1676 tjänade det för sista gången som kunglig
boning. Under det följande århundradet hemföll det alltmer
åt vanvården och förfallet. Det användes visserligen någon tid
som landshöfdingeresidens, och kyrkan har fortfarande fyllt sin bestämmelse, men
det tjänstgjorde tidvis som fängelse och sedan 1780 som kronobränneri. En
maltkvarn anlades uppe i det ärevördiga Vattentornet. Sedan midten af 1800-talet har
Kalmar slott gått bättre tider till mötes: det praktfulla kungsgemaket restaurerades
1855—62, och i slutet af 1880-talet försågos tornen med nya betäckningar i
stället för de bristfälliga gamla, som ej heller voro de ursprungliga. Det bevaras
nu som historiskt monument, och länets fornminnesförening har fått de
förnämligaste rummen upplåtna för sina samlingar, med hvilka på senare tider förenats
ett ej ringa antal historiska porträtt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>