Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delvis utförd enligt hvad sueciabilden synes visa. Fönsterläget är regelbundet och
strängt symmetriskt. Att märka är dock, att fasadfönstren utgöra jämnt tal,
hvadan hufvudportalen, som naturligtvis måste hafva sin plats midt å fasaden, ej
korresponderar med någon fönsteraxel utan är inskjuten mellan två halfverade
fönster. Anordningen förekommer icke sällan å samtida byggnader och har
antagligen haft sin grund i försöket att gifva tillräcklig belysning åt förhallen utan att
göra denna så bred, att den behöfde sträcka sig öfver tre fönsteraxlar. Den kan
ännu ofta iakttagas på smärre byggnader af trä på landet. Af fönstren bibehålla
några ännu den gamla indelningen i sex fack med tjugufem små blyinfattade rutor
i hvarje. Tidigare pryddes de liksom förmodligen de öfriga med målade glas, i
hvilka framställdes familjerna Oxenstiernas och Bååts m. fl. vapen.
Hufvudbyggnadens höga tak visar nu dubbla fall, åt alla fyra sidorna skilda
genom en lodrät afsats: det i Sverige omtyckta s. k. säteritaket. Att döma af
Dahlbergs teckning synes det tidigare hafva varit odeladt med takfall åt alla sidor,
ett s. k. valmtak med höga skorstenar och två smärre fasadkupor å ömse sidor
om det stora midtröstet samt en liknande å hvardera kortsidan. Takrännor af
koppar med mynningar i form af drakhufvud springa fram öfver takgesimsen. Å
de båda långsidornas midt uppskjuta de af mäster Heinrich utförda praktgaflarna
med en jonisk kolonnställning, buren af konsoler och flankerad af voluter. Uppåt
afslutas de med en fronton i segmentform.
Imponerande äro de båda portalerna, fullbordade 1640, af den ofvannämnde
Heinrich Blume. Den yttre (se plansch), som från omgifningen leder in till
borggården, infattas af bandade toskanska halfkolonner, hvilka uppbära ett regelbundet
bjälklag med en däröfver anbragt i karnisprofiler svängd gafvel. Gafvelfältet fylles
af släkterna Oxenstiernas och Bååts vapen under friherrlig krona, och å
gafvelsidorna hvila tvenne lejon.
Till den inre hufvudportalen leder en dubbel fritappa (se plansch) med
balustrader och öfver trappräckets pelare pyramider. Doriska kolonner bära här ett
regelrätt bjälklag med triglyffris och däröfver en klufven segmentgafvel, i hvars midt de
båda familjevapnen återkomma. Det är att märka, huru man äfven här iakttagit
den häfdvunna rangföljden mellan kolonnordningarna: å den yttre portalen den
enkla toskanska, å den inre den doriska, i takgafveln ofvan denna den joniska. I
det utfyllande ornamentet framträder redan den s. k. broskorneringen med sina om
det mänskliga örats bildning erinrande former, ehuru ej i sina äfventyrligaste drag.
Från fritrappan träder man in i den rymliga förhallen, hvarifrån en enkel
trappa med breda hvilplaner leder upp till öfre våningen. Rummet saknar
arkitektonisk indelning genom pilastrar eller panelverk, men det täckes af ett sirligt
bjälktak med tätt lagda bjälkar. Praktfulla dörrar (se plansch) med rika
omfattningar och höga krön leda in till rummen, som här, och i motsats till den vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
