Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jakob Kristler, hvilken just vid denna tid verkställde Tyska kyrkans ombyggnad
samt var verksam i riksdrotsens svågers, Jakob De la Gardies tjänst.
Tyresö kyrka kan utan all tvekan räknas till våra mest anmärkningsvärda
kyrkliga byggnader, både genom sin plan och genom sina omsorgsfulla och rika
detaljer. Den är en af de bäst bibehållna i sitt slag från vasaperioden och
synnerligen typisk därigenom, att den blifvit färdigbyggd på en gång, utan afbrott
och på kort tid. Jämte de förut omtalade stockholmskyrkorna samt kyrkorna i
Mariestad och Falun är den ett betecknande exempel på den seghet, med hvilken
de medeltida traditionerna bibehöllos inom den kyrkliga arkitekturen. Ehuru den
tillkommit under de stora protestantiska krigens tidsålder, är den dock att anse
såsom en utlöpare af den katolska medeltidens byggnadskonst.
Kyrkans grundplan visar ett enskeppigt, rektangulärt långhus med ett
tresidigt kor i öster. På nordsidan kommer härtill en sakristia, i väster ett
fyrkantigt torn. Materialet är rödt tegel med huggen sten för de ornamentala delarna.
— I det inre äro hvalfven liksom i de samtida stockholmskyrkorna rikt och
växlande fördelade med starkt framspringande hvalfribbor, utgående från sirliga
trekvartskolonner. I de korintiska kapitälens rika löfverk äro Oxenstierna- och De
la Gardie-vapnen inkomponerade. De höga och breda fönstren sluta i spetsbågar
samt äro genom poster af huggen sten delade i tre fack, som upptill förenas i
ett enkelt rosverk.
I det yttre (bild 73) motsvaras hvalfindelningen och väggkolonnerna af
kraftiga sträfpelare; öfver dessa löper rundt byggnaden en fris, hvilken måhända
fordom har varit dekorerad med målning. I vinkeln emellan torn och långhus reser
sig å södra sidan ett litet utspringande trapptorn, hvilket inrymmer den vällagda
»vindsten», som från undre tornvåningen för upp till tornets öfre afdelningar.
Hufvudtornet liksom taket har undergått åtskilliga förändringar och förenklingar
efter den åskeld, som den 27 juni 1740 förstörde de öfre delarna af kyrkan. Att
döma efter bilden i Dahlbergs Suecia var det gamla taket högre och brantare
med två rader gluggar samt prydt med en liten spira med flög öfver koret. Öfver
tornets nedre tvådelade ljudgluggar tyckas ett slags prydnadsrösten, vimperger,
ha höjt sig, och ofvan dem öppnade sig smärre sirliga ljudgluggar på de
nuvarande urtaflornas plats. En reslig tornspira med omväxlande lanterniner och
karnisprofilerade takfall ersatte den nuvarande låga och oansenliga tornhufven.
De egentliga dekorativa praktstyckena äro portalerna, den södra och den
västra, motstycken till så många andra samtida portaler både i Stockholm och i
landsorten, i hvilka tidens egen mera bullersamma stilriktning uppenbarar sig i
all sin yppighet och pomp. De äro utförda af huggen sten, förmodligen från
Gottland, och något yngre än själfva kyrkan. Den ena är uppförd 1646 på
bekostnad af riksdrotsens son och sonhustru, Gustaf Gabrielsson Oxenstierna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
