Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskrifna från hans fader härrörande herresätena. Både i anläggning och
enskildheter erinra de sistnämnda ännu i viss grad om den medeltida borgen.
Hörnpaviljongerna motsvara de tidigare hörntornen, trapprisaliten med lanternin eller
kupol det forna fasta midttornet med sin spets, hvarjämte den relativa
själfständigheten hos byggnadens olika delar framhäfves genom takformerna. I Steninge äro
de enskilda delarna närmare sammanslutna, framsprången icke så skarpt betonade,
taket gemensamt för hela byggnaden. Den fästningslika, afvisande karaktären är
helt och hållet försvunnen. Hufvudbyggnaden, omgifven af gräsmattor och
blomsterparterrer, af alléer och springbrunnar, med vidsträckt utsikt öfver fält och sjö
är på sin höga, öppna terrass lätt åtkomlig från alla sidor. Vi spåra här
förebilden till de moderna herrgårdarna eller villorna, visserligen ännu strängt
symmetrisk men omsväfvad af en fläkt af glad lefnadsnjutning. Icke utan mening har
därför kopparstickaren i Dahlbergs Suecia upplifvat gräsplanerna framför slottet
med ett förnämt, ungdomligt sällskap, som med »festivitas och gaudität» utför en
sirlig dans.
Steninge, beläget i Uppland ett par mil norr om Stockholm, var redan under
medeltiden ett adelsgods. Det kom 1636 genom gifte i släkten Gyllenstiernas
ägo och tillföll 1667 Karl Gyllenstierna († 1723), den yngste af de tre förut
omnämnda bröderna, senare äfven ägare till Mälsåker. Under de sista åren af
1600-talet, efter 1694, erhöll slottet sin nuvarande gestalt, efter ritningar (nu i
Nationalmuseum) af den yngre Tessin, som samtidigt var sysselsatt med Stockholms slott.
Vid anläggningen af den omgifvande parken och trädgården medverkade Horleman.
Den förkärlek, som Nikodemus Tessin d. y. hyste för den italienska
arkitekturen, träder tydligt i dagen vid Steninge, som till hela sin anläggning pekar
hän på en senare tids smakriktning. Härom vittnar också hela den dekorativa
utstyrseln, de med statyer och byster prydda väggnischerna, terrassmurarna med
sina balustrader och vaser samt det jämförelsevis platta ehuru efter gammal svensk
sed med en afsats försedda taket. Byggnaden är liten, 29 m. lång, 12 m. bred
och 15 m. hög samt uppförd i blott två våningar. Bottenvåningen är rusticerad,
den öfre våningen indelad medelst joniska pilastrar, kring takfoten löper en rad
prydliga konsoler. Hufvudfasaden är försedd med en midtrisalit och två smärre
framsprang å sidorna, motsvarande den äldre tidens flyglar; åt trädgårdssidan
motsvaras midtrisaliten af ett halfrundt framsprång. Hufvudportalen flankeras af tvenne
nischer med inställda statyer, och ofvan fönstren i de tillbakadragna delarna af
midtpartiet äro infällda runda medaljonger med byster. — Ofvan midtrisaliten höjer
sig en liten attika med Gyllenstiernavapnets sjuuddiga stjärna i midtfältet och
flankerad af balustrader.
I det inre märkes framför allt det ståtliga, genom husets hela höjd gående
trapphuset, som i den nedre våningen har joniska kolonner, i den öfre indelas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
