Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. KAROLINSKA TIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkor oeh grafkapell.
Den mest omtyckta formen för kyrkbyggnader var, såsom ofvan är sagdt,
under denna period den italienska hög- och senrenässansens centralkyrka. De
mest betydande nybyggnaderna i denna stil voro Katarinakyrkan i Stockholm och
domkyrkan i Kalmar.
Katarina kyrka i Stockholm. Genom kungl. bref af den 4 oktober 1654
delades Södermalm i två församlingar, hvarigenom den östra delen bildade
Katarina, den västra Maria-Magdalena församling; inom den sistnämnda var den äldre
kyrkbyggnaden belägen. En ny kyrka behöfdes alltså, och den erhöll liksom
församlingen sitt namn efter konungens, Karl X Gustafs, moder pfalzgrefvinnan
Katarina, Gustaf II Adolfs äldre halfsyster.
Jean de la Vallée anmodades enligt kyrkorådets protokoll af den 7 jan. 1656
att utföra ritningarna, och grunden lades samma år. Ritningarna voro dock ännu
1658 ej färdiga och kunde, enligt löfte, bli det först 1659. Af flera orsaker,
stridigheter mellan arkitekten och byggnadsstyrelsen, mellan församlingen och dess
kyrkoherde, medlens knapphet och dylikt skred arbetet emellertid blott långsamt
framåt. Ännu 1663 anmäler öfverståthållaren Schering Rosenhane, att kyrkan »stod
uti byggning och ofullkomlig»; »kunde den fullbordas, skulle den blifva den
skönaste och sirligaste, som i Sverige skall finnas.» I mars 1670 levereras 1,300 fot
gottlandssten, i juni samma år uppvindas sten till kransen kring tornmuren, och
stenhuggaren Konrad Teufel lämnar räkning å arkitraver. Sommaren därpå
arbetas såväl å gafvelmurarna som på tornmuren; dessa arbeten verkställas genom
murmästaren Jörgen Nilsson. Taklaget å västra och norra gaflarna var färdigt i
september. I januari 1671 erhöll Jean de la Vallée betalning för »rijtningen och
undervisningen». I september efterträddes han formligen af sin måg Mattias
Spihler, som redan förut varit verkmästare och »uppvaktat» i svärfaderns ställe.
Kyrkan invigdes samma år, och inredningsarbeten utfördes, men ännu 1701 var
altaret ej färdigt. Efter en reparation åren 1717—1721, utförd genom G. J.
Adelcrantz, härjades kyrkan 1723 af en eldsvåda men återställdes af samme arkitekt
och öppnades ånyo för gudstjänst 1724.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
