Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
begåfning och tack vare deras symbolik och
djupsinne är hon glömd. Men hennes af egen lekfull
ingifvelse burna små dikter, som ännu bevara
1700-talets viston och dansa behagfullt på guldskinnskor,
äro mycket intagande. Det finns i dessa småvers
om blommor och fjärilar och om flickor och gossar
en skälmsk glans, en vacker ung kvinnas — ty
Euphrosyne var vacker och det märks i hennes
dikter — lifsberusning.
Euphrosyne var på hufvudets vägnar vida
underlägsen fru Nordenflycht, men genom sin erotiska
hänförelse, sin öfverspändhet, sin djupa
känslosamhet — närd i ungdomen hos Rousseau — och sin
under allt detta svärmeri likväl i botten breda och
duktiga kvinnlighet erinrar hon om herdinnan i
Norden. Hur är det icke taladt ur fru Nordenflychts
hjärta, när Euphrosyne mot all världens besvikenhet
söker tröst i vissheten att äga
inom sig själf den känslas himmel,
som utgör ädla själars helgedom.
Med Euphrosyne slutar redan de svenska
skaldinnornas rad. Af de talrika sedermera uppträdande
författarinnorna använda nämligen alla nämnvärda
den obundna formen och föredraga framför versens
rytmiska musik prosans oändliga — att icke säga
obegränsade — melodi. Den första i detta nya led
af författarinnor, bland hvilka 1800-talets säkert mest
lästa och europeiskt kända svenska pennor finnas,
är den märkliga, i många afseenden beundransvärda
dam, som en amerikanare en gång kallade »hela
mänsklighetens tant» — Fredrika Bremer. Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
