Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
Enligt själfbiografien hade Gyllenborg direkt
brännmärkt Pechlin. Ett par rader, som uttryckte
den harm alla fosterländska erforo öfver de
ädlingar, som under Pommerska’kriget lämnade sina
regementen för att fara till riksdagen 1760, voro
så personliga, att de undertrycktes i
Vitterhetsarbetena och först inkommit i den senare upplagan.
Men det kanske hvassaste stället i hela dikten är
riktadt mot Carl Gustaf Tessin och hånar det
pompösa patos, med hvilket denne på sitt Leckö
spelade lycklig eremit, sedan han förlorat allt
inflytande, och de braskande tänkespråk, i hvilka han
förkunnade sin landtliga och filosofiska sällhet:
Min hydda liksom jag skall dygdens ordning lyda,
jag vill dess låga vägg med ingen s t e n s t i 1 pryda,
jag vill ej synas nöjd, om ledsnan mig förtär
och ropa öfverljudt: Kom se hur säll jag är.
»Världsföraktaren» är Gyllenborgs sista och
yppersta satir. Själf kallar han dikten »sitt
mästerstycke», och den väckte på sin tid ett
utomordentligt uppseende. Det är på en gång en för
Gyllenborgs villkor ovanligt uddig samhällsbild från den
lyktade frihetstidens Stockholm och ett psykologiskt
växelspråk, som skalden för med sig själf. Ty han
är själf den unge världsföraktaren, Lisidor, som af
ädel harm så lätt får heta kinder och bittert saknar
den naiva ungdomsillusionen:
Att allt däri bestod att lärd och dygdig vara.
Det är han själf, som inför en värld af egoism
och förställning vill fly till en obemärkt vrå på
landsbygden för att glömma och glömmas, men af en äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
