Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dygdens sångare - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DYGDENS SÅNGARE
91
Försök. De röja, hur fort Jean Jacques’ båda
Discourser trängt igenom öfverallt i Europa, och
hur elektriskt de tändt alla besläktade själar.
Gyllenborg delar ej blott Rousseaus grundsyn på naturen
såsom världens enda milda och ledande princip —
han drager samma konsekvens af denna åskådning,
uppfattande på enahanda vis människan såsom
ursprungligen god. Hennes syndafall skedde ej i Edén,
men i den första staden och i den första
civilisationen. Så länge människan lyssnade till naturens
språk, skaparens egen stämma, var hon ett mildt
väsen, oförmögen till mord och strid, med handen
utsträckt mot sin nästa och ögat ömhetståradt.
Hennes drifter voro af sig själfva måttfulla och
oför-därfvade, glädjekällor utan gift. Men allt sedan
hon svikit modern-naturen, är det som olyckan
förmörkat världen:
Naturen trampas ned, Naturen måste hämnas,
man mot natur och drift till plåga varder stängd,
sen följer straff på straff och plågekedjans längd.
Med harm och hufvudbry vi lifvets vår förtära —
Skyll ej naturens drift; slik lust hon aldrig skaffat;
du gjorde affall först; hon blott ditt affall straffat.
Det är med kulturen människan förlorat, hvad
Gyllenborg kallar »fägringen» — den naturliga
skönhet, "som hon delar med djur och plantor. Det
är för öfrigt ej blott själfva tankegången men äfven
utförandet, Gyllenborg hämtat från Rousseau.
Skildringen af Sparta som idealstaten i »Ungdomens
försvar» är sålunda direkt tagen från Rousseaus första
Discours. Denna rent programmässiga Rousseauism
synes dock hafva varit ett öfvergående symptom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
