Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
SVENSKA GESTALTER
De smultron ögat hinner följa
förgäfves deras blygsel dölja
uti ett krusigt blads förvar.
Likså en Nymph sin fägring gömmer.
Men här och där en täckhet glömmer,
som florets våld sig undandrar.
Dessa rader skulle kunna sjungas på en
Bell-mansmelodi, och deras till alla sinnen vädjande
lifsvärme erinrar också om Bellmansdikten.
Allt detta är, som man ser, skisser, förberedelser
till Atis och Camilla.
Hvad Creutz skref efter detta mästerverk är
lika lätt räknadt. Egentligen kommer blott ett enda
verk i betraktande, den lilla versifierade novellen
Daphne. Men också denna berättelse för tanken
till Atis och Camilla, så till vida som ämnet är
en likartad kärlekssaga, blott afklädd sin romantik,
beröfvad den fria naturens ackompanjemang, flyttad
från parken till budoaren, med doften från slipade
kristallflaskor i stället för herdenejdernas lukt af
gräs och väppling. Redan Gyllenborg fann dikten
vittna om en »aftagande oskuld», och det har
onekligen redan kommit något af doktrinär epikureism
öfver denna eljest som sinnlig konst förtjusande
berättelse. Hur många af tidens kavaljerer hafva
icke hviskat den trånande Alexis’ sammetslena verser
i öronen på de damer de älskat, och hur mången
ung frökens kind har icke fått hetare färg, medan
deras ljufva gift gled in i hjärtat.
Ack, Daphne, fullfölj dina öden,
och af så sälla nöjen lär,
att lifvet liknar endast döden,
när det ej vet hvad kärlek är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
