Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var främsta herdedikt och dess skald 133
att eljest döda sig aftvingar han henne löfte om
ett möte.
Fjärde sången skildrar den aflägsna dystra
bergstrakt, där Atis och Camilla valt sin mötesplats
i skuggan af en tempelruin, skydd af alla sedan
herdesångaren Daphnis där från klipporna störtat
sig i döden. I denna ensüghet förtro de älskande
hvarandra sin kärlek, öfverbjuda hvarandra i ömhet,
och Camillas beslut att aldrig mer se för sina ögon
den man, hvilken eljest skulle kommit henne att
bryta sin tempeled, låter henne utan blygsel
bekänna hela vidden af sin kärlek. Men just då hon
slutat tala, framsmyger osedd en giftig orm och
slingrar sig kring hennes hals. Hon faller död i
gräset vid Atis’ sida.
Den femte sången begynner med Atis’
förtviflade klagan. Han suger giftet ur Camillas bröst,
han anropar Diana och alla gudar, till dess han
själf vanmäktig och döende segnar mot sin döda
älskades kropp. Men se, då häfva sig än en gång
hennes bröst. Camilla vaknar till lif och med henne
Atis. Diana har förbarmat sig och själf hämtat
sin döda prästinnas själ i den mörka Tartaren,
återskänkt henne lifvet och fritagit henne från sin
tempeled:
Din låga är så ren, att hon naturen hedrar.
Att älska är en drift, som hjärtat ej förnedrar.
Jag känner ingen dygd som onaturlig är.
Gudinnan försvinner i skyn, men de älskande
flyttas med ett slag till kärleksgudens myrtenskog
och Astrild tjänstgör själf som deras giftoman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
