Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredmans epistlar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDMANS EPISTLAR
149
Dock, en helt annan skildringens bredd och
konst utmärker skildringen af epistlarnes manliga
figurer. Främst står naturligtvis Fredman själf,
hufvudet högre än alla de andra, en af världslitteraturens
genialaste gestalter.
Den namnkunnige urmakaren var icke alltid,
som det heter, »utan ur, verkstad och förlag». Född
1712 (eller 1713) var han redan 1742 ålderman i
ämbetet och 1745 hofurmakare. I Tessins
utgiftsbok för Lovisa Ulrika från 1751 har jag själf funnit
följande lustiga notis: »à PHorloger Fredman un
mémoire depuis 1746 600 daler». Men utom den
ansvarsfulla uppgiften att hålla hofpendylerna i takt
(efter hvilka så många hofmäns byxsäcksur skulle
ställas) skötte Fredman också Riddarholmskyrkans
tornur. Jag vet icke rätt, hvilken gripande bild
af historisk ironi, som uppkallas af föreställningen
om Fredman justerande urverket i den svenska
ärans och kungagrafvarnas kyrka och från dess torn
seende ner på frihetstidens Stockholm.
Men »ju högre bergets topp dess brantare
därunder». Olyckan kom för Fredman i skepnad af
en rik, medelålders lärftskrämaränka, med hvilken
han gifte sig och blef — djupt olycklig. På några
år är den förmögne och ansedde mannen öfver bord,
och som utfattig och frenetisk kroggäst lefde
Fredman på krogarna, tills en »bröstfeber» ryckte honom
bort 1767. Bellman har skrifvit en dikt öfver hans
begrafning i sina ordenskapitel, där den bortgångne
korteligen karakteriseras med orden:
Hans själ ett urverk, hans kropp en krog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
