Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredmans epistlar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDMANS EPISTLAR
155
nare yrkesbröder tömde bägaren i det ljufva
medvetandet af att vara skald och kunna supa sub
specie æternitatis, samt fader Kulkus,
bondadvokaten från rådhustrappan, vän i huset hos blinda
Themis. De många andra groteska och surrande
originalen, som skymta på krogar och baler i
kjolarna på Ulla och i skörten på Fredman, kunna
närmast till typer och profession betecknas med
ett ord af stor visdom, som Bellman använder för
en och annan af dem — passagerare. De äro
passagerare, som resa med utan att veta, hur de kommit
ombord eller bry sig om, hvart de skola hän, men
söka hafva så trefligt som möjligt på färden. Det
fanns nog under Bellmans tid ännu flera sådana
passagerare än i våra dagar, men det finns godt
om dem ännu. Och hvem har icke själf någon
urspårad stund af sitt lif känt sig på samma vis
som en passagerare?
Detta är den människovärld i smått, åt
hvilken Bellman ägnade sin dikts och sitt lifs
högtidsstunder. Läser man Epistlarne i den troliga
kronologiska utvecklingen, finner man, att vid sidan af
de parodiska dikterna äro de våldsamma,
upptågs-aktiga och passionerade från yngre åren, medan
den veka idylltonen liksom den mörka
grafstäm-ningen ökas med åren. Kring 1769—1775 står
Bellman i sin skapartids mest lifskraftiga skede. All
den tillfällighetsvers, han sedan som fattig
familjeförsörjare nödgades skrifva, försvagade hans
konstnärliga energi, helst sedan hans afsikt att publicera
Epistlarne i 1770-talets början misslyckades. Från
allra sista tiden, kanske nerskrifna för den upplaga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
