Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredmans epistlar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDMANS EPISTLAR
159
skap med läsaren. Så har vårt lands nationaldikt
med åren blifvit en på ojämförliga och konstfulla
vers skrifven berättelse, en fiktion som tusen andra,
blott med formens företrädesrang, en saga, som alla
läst en gång, men knappast någon fullväxt mera
läser, och af hvilken blott enstaka rader lefva kvar
i sinnena.
Hur annorlunda är icke förhållandet med
Fredmans epistlar, oaktadt de äro af betydligt äldre
datum (och dessutom gömma språklig och saklig
tradition af långt äldre tid än dateringens), samt
oaktadt de öfverallt äro bräddade med det
dags-skum, som eljest vanligen i poesi först blir tungt
och onjutbart, modetermen, ögonblicksallusionen,
kvickheten för dagen, allt gärna föråldradt och
intresselöst i morgon. Och ändock, det är
förunderligt, verka dessa dikter ännu, när man hör dem
sjungas eller läser dem — ty dogmen om att de
endast kunna njutas med musik hör säkert till
vidskepelserna — icke blott friska som om de nyss
improviserats, men de lefva alltjämt inom oss och
ikring oss. Ännu har ingen generation vuxit upp,
som icke känt blodsbandet och släktskapen med
deras anda, stämningar och figurer!
Att en dikt, som äger så mycket af minutens
flyktiga solbrytning och fjärilslif, fått en sådan
lifslängd, är i och för sig ett litet underverk. Hur
skall icke Bellman själf, anspråkslös, sorglös diktare
som han var, häpna i sin Elysée, när hvarje skald,
som med sin tystnade lyra på armen kommer dit
på Karons färja, blott har ett budskap att gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
