Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredmans epistlar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
SVENSKA GESTALTER
dess många vittnesbörd om geniernas
kraftförspill-ning i prosans och näringarnas tjänst. Tegnérs
lefnadssaga är här typisk — fattig informator,
undervisande student, undervisande docent, professor,
biskop och riksdagsman, var han skald på lediga
stunder, på sön- och helgdagar samt under ferier.
Det är undransvärdt, att han alls kunnat skapa så
mycket skönt.
Du måste vara ett, allenast ett,
men detta helt.
Själf jättekraft blott dvärgagärning gett
när den blef delt.
Bellmans sångfågels- och lazzaronhumör frälste
honom från att gå under som försupen, rödnäst
kopist. Medelmåttorna skyddas af sina dygder —
genierna ej sällan af sina borgerliga brister. För
öfrigt betalade Bellman till verkligheten en dyr
lösepenning för sin existens’ poetiska oberoende från
hvardagsmödan, han betalade med ett lifs
fattigdom och ekonomiska bekymmer, ett lifs gradvisa
nedsjunkande i förödmjukelse och förnedring. Ty
med andra ord kan man näppeligen skildra hans
sista lefnadsår såsom förfallen och brännvinsluktande
källarkund med den fäderneärfda cittran
bokstafligen satt i pant för finkeln och bysättning vid
femtiofyra års ålder.
Was unsterblich im Gesang soll leben
Muss im Leben untergehn.
Men omedvetet hade Bellman räddat det enda
väsentliga: sitt diktarskaps frihet. Det var därför
klokare än man trodde, att han sorglöst som syrsan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
