Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En aristokratisk tidningsskrivare och hans familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bysatte bråkstaken och duellanten tänkte om
Gud, evigheten och det högsta goda (Cederhjelm
anteciperade en sorts egoismens etik à la Helvetius)
kan vara tämligen likgiltigt. Roligare än hans
versbref äro de många spefulla och ibland
religionsparodiska epigram, som den kvicke äfventyraren
skref mellan päronet och osten.
Carl Wilhelm Cederhjelm, hans kusin, var en
i alla afseenden mindre betydande man, men hade
dock, äfven han, sin lilla vittra ärelystnad. Han
öfversatte på hackade och malda alexandriner
Voltaires »Brutus». Pjäsen uppfördes på »Kgl. svenska
skådeplatsen» i mars 1739 och trycktes samma år.
Öfversättaren tillhörde den krets af ädlingar kring
Karl Gyllenborg, som omhuldade våra första
dramatiska artister.
Denne poetiserande kammarherre äktade enligt
ättartalens värdefulla upplysning »sin mosters
styfsons änka», Anna Margareta von Strokirch, och
hade med henne flera barn.
Endast tre vuxo upp och nådde mogen ålder,
Josias Carl Cederhjelm, född 1734, Margareta
Wilhelmina, född 1737, och Germund Adam, född 1740.
Det är om dem denna skildring handlar.
När den bevarade brefväxlingen mellan
syskonen begynner, år 1759, hade den äldre af bröderna
redan satt foten under eget bord, medan den yngre
näppeligen än afslutat sina juridiska studier i
Uppsala. Josias Carl hade inträdt som tjänsteman i
tullen. I en skrifvelse af 1756 till kunglig majestät
(riksarkivet) söker han det lediga konsulatet i
Lissabon under diverse förnumstiga betraktelser öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
