- Project Runeberg -  Svenska gestalter /
203

(1919) Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En aristokratisk tidningsskrivare och hans familj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN ARISTOKRATISK TIDNINGSSKRIFVARE 203

realiteter, helst Josias Carl ej var hågad för
uppoffringar, ens när det gällde enda barnet. »Dessa
två månader hafva gifvit mig mera erfarenhet af
sorg och världens hårdhet än 40 års ålder kunnat
ge,» skrifver Germund Adam till syster Willa,
hvilken som fru Tigerhjelm på Resta fortsatte en rejel
landtfrus verksamma lif, slaktande, häcklande lin
och planterande släpärter. Och med landtlig
ortografi varnar systern »sin ljufliga Adam» för hofvets
snaror och giller. »Det kan tyckas, som jag ej
har ret att döma så ondt om den så kallade stora
världen, men då jag var bara 9 år gammal och
jag vart stiftsfröken, så var jag en gång i vickan
på curn.» Därvid fick hon en sådan afsmak för
slottsintrigerna, att hon tog »löfte af salig Gete att
aldrig fara till hofs». Hon råder också Adam att
skynda från Stockholm samt framför allt »aldrig
afskräcka sig at thala sanning och följa dygden».

Så fort Germund Adam kunde, lät han också
spänna för chäsen och for till Lindholmen, som
redan Leijonhjelm öfvertagit af svärfadern och som
blifvit hans hustrus änkesäte. Här gick den unga
kvinnan med sina barn, och efter den första häftiga
smärtans helgd tog saknadens enformiga, grå
hvar-dagslif vid. Det kändes som hon aldrig skulle kunna
bära det. »Jag får aldrig någon verklig glädje,
för än jag ser in i evigheten», suckade hon. Ty
hon var för ung att veta, att hjärtats sorg är jämt
opp lika förgänglig som dess glädje, att intet djur
är spakare, ingen planta enträgnare att lefva trots
slag och hagel än människan, öfverordens och
ostadighetens, de brutna löftenas och den evigt åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengest/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free