- Project Runeberg -  Svenska gestalter /
228

(1919) Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs ungdomsutveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

SVENSKA GESTALTER

hörselgång är fylld af jordens suckar? Men
dygdens och mannamodets styrka, säger du, som i
trotsig resignation vänder ödet pannan? Ack, äfven
den är ett strå, som passionen bräcker och stormarna
föra bort. Blinde, du har blott en krycka att trefva
dig fram med i världen, det är religionen; håll den
fast i dina svaga händer, och du kan åtminstone
stappla fram den väg, som är dig förelagd.

Sådan är den stämning, i hvilken Tegnér lefvat
1801—02, och det är ej blott de stora paraddikterna,
som bikta detta, utan så godt som hvarje ord han
skrifver. I hans tillfällighetspoem kallas världen en
labyrintisk cirkelvilla, lifvet en kvalfull dröm, och
när han i sitt studentrum i Lund efter slutadt
dagsverke släcker lampan, forma sig orden till en bön
till den aflidne fadern, och han ber den bortryckte
öppna sin famn för en olycklig sons »trötta fjät».
Lundastudenten har samma lust som tidehvarfvets
alla Wertherskalder att leka med dödstanken.

Hos den unge Esaias, hvilkens farhåga för
»lungsot» hans broder Elof talar om halft
skämtsamt, var denna dödstanke ej anande erfarenhet,
men ej heller stilistiskt koketteri. Det var
vårtrötthetens overkliga och dock verkliga längtan efter
hvilan under grafkullen.

Man läse följande tungsinta lilla reflektion
därom ur de otryckta ungdomsdikterna:

Det ges ännu en tröst, som mildrar våra öden,
då glädjen sviker oss, då tömd är hoppets skatt,
en enda säker tröst mot plågorna och nöden
uppå en stormig dag du följer, lugna natt I
Välsignom detta mål, vår lefnad föresatt;
ett sekel plågan är, ett ögonblick är döden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengest/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free