Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Carl Snoilsky - På Snoilskys sextioårsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
SVENSKA GESTALTER
dom. Men i stället för egna ord kommo ett par
gyllene strofer, som bättre än någonsin jag kunnat
uttryckte, hvad jag såg och tänkte:
Af Oceani sånger burna,
skymta bilder från mythens land.
Hafvets sorlande jätteurna
ger sin klangfärg åt klassisk strand.
Hviskar ännu på ionisk tunga,
i det darrande glittersken
böljefriska, evärdligt unga
rapsodier ur Odyssén.
När jag för mig själf uppläst dessa
utomordentliga verser, förstod jag, att den vackra, unga
kvinnan, som korsat min väg, korgbärerskan ur den
antika processionen, var den unge Carl Snoilskys
sångmö, hon den afhållna, som tolkat all vår
längtan till söderns sommarvärld, och som låtit oss alla
nordbor, äfven de, som icke fått beträda det
förlofvade hesperiska landet, förstå och känna dess
blå luft och stora, klara synrand, dess klassiska
kontur och dess lifsvarma, oförvanskliga ungdom.
Detta lilla reseminne rann mig i hågen, då jag
härom dagen hörde talas om det otroliga, om
Snoilskys sextio år. Stockholm låg framför mig i
kallt höstljus. Men unga och vårliga som Snoilskys
strofer följt mig i Italien, återfann jag dem här.
Hvem har bättre, finare gifvit Bellmansstadens
majstämning än han i en vers som denna:
Men himlens djupblå fält
är likt ett florstunt tält,
där morgonrodnan jämt på dörren gläntar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
