- Project Runeberg -  Svenska gestalter /
246

(1919) Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Carl Snoilsky - På Snoilskys dödsdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

SVENSKA GESTALTER

barelse. Han var en af dessa få förnäma och
stilenliga gestalter, som försköna ett land och gifva
en aning om höjdlinjen af dess kultur. Det var
ett adelskap öfver hans diktning och öfver hans
uppträdande, som noga stämde samman, och gaf
bådadera sim värdighet och helhet. De senare åren
hade onekligen lagt tyngd öfver hans gång. Något
trött och smärtsamt hade kommit öfver hans vackra
bruna ögon. Men den slutna värdigheten lämnade
aldrig hans gestalt, den fattade, säkra ron aldrig
hans ansikte. Ständigt fanns kvar öfver hans
människa den obeskrifliga blandning af stolthet och
blyghet, som utmärkte honom. Carl Snoilsky var först
och sist en aristokratisk diktare. Ja, mer än så,
han var den svenska poesiens aristokrat i vida högre
bemärkelse än någon annan af de dock ej så få
gammalättade och ädelborna, hvilka diktat på
svenska. Ensamt Johan Gabriel Oxenstierna kan
tagas till jämförelse och är så ut i fingerspetsarna
aristokrat. Snoilsky var det i den grad, att själfva
ordet, när man vill tillämpa det på honom,
förefaller slitet och förbrukadt för att beteckna det
medfödda och oförväribara, som är gammalt blods och
sekellång släktförfinings faddergåfva. Men hvarje
ord i hans dikter, hvar vändning i hans vers, det
han säger och det han förtiger, vittna om detta
verkligt aristokratiska, som är lika långt från
stelhet som från formlöshet, hvars yra fått gratiens
kyss på pannan och icke kan förvilla sig i det simpla
eller vulgära, och som i sin sorg af instinkt
iakttager försynthetens behärskning.

Jag säger icke, att ett dylikt temperament är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengest/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free