Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Carl Snoilsky - På Snoilskys dödsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
SVENSKA GESTA1.TER
något af en gustavian i sin lifsåskådning, sin
poetiska teknik, sin kärlek till det naturliga och klara.
Kan man annat, när ens farfar har försvenskat
Boileau?
Stolt och förbehållsam som Carl Snoilsky var,
har han mig veterligt aldrig offentliggjort något af
rent själfbiografisk natur. Äfven i hans. dikter är
det, han direkt biktar och betror oss om sitt lif,
beslöjadt och förklädt, omsatt till poetiska
erinringsbilder, konstnärligt fristående och lösgjorda från
verkligheten. Men ändock känns det i denna stund,
då jag sitter med hans diktsamlingar bredvid mig,
som kunde jag följa och förstå hans lefnadshistoria
från början till slut.
Jag tycker mig se den lille gossen, som vid sin
faders, hofmannens, hand skred med »försagda fjät»
genom det gamla Rosersberg, medan Desideria sof
med kakaduns gyllne bur öfvertäckt, och i
slottsgemaken skymtade för gossens fantasi hjältesyner
och diktardrömmar, kanondundret och segerjublet
från Högland, lefvande på duken af Desprez, och
Ossiansk bardalek klingande från parkens
mosskummel. Jag ser gossen i »den gamla frökens»
rum stirra på väggens skaldeporträtt, igenkänna
Bellman på vinlöfskransen och stackars Lidner på
hans stora näsa, hörande dunkla vers tona inom
sig, medan »gamla fröken» ordar om
skärgårdsflottan och Svensksund. Jag ser lyceisten i rektor
Bohmans klassiska lyceum med Horatius framför sig.
Latinet, så är det nu en gång ställdt,
fick fort försvinna från mångens fält
i striden med andra ax,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
