- Project Runeberg -  Svenska gestalter /
269

(1919) Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf - Gösta Berlings saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hos henne gälla icke de vanliga tyngd- och
hastighetslagarna — farten är densamma hela vägen. Som
hos alla rena epici brusar bölja på bölja, och trots
det lyriska skrifsättet är det något jämnt och
enformigt öfver rytmiken i hennes diktning. Sannolikt
lönar det heller icke mödan för henne att
eftersträfva en sluten och helstöpt kompositionsform.
En sådan är icke möjlig, när man ständigt rör sig
i ett och samma plan, i breddimensionen med
bilderna uppradade bredvid hvarandra, i stället för att
röra sig på djupet och låta händelserna kausalt
utveckla sig ur hvarandra. Selma Lagerlöf får nöja
sig med att komponera som Homer — det är icke
galet heller och så kan man, som bekant, med den
metoden slumra till ett och annat litet tag, utan
att det nämnvärdt behöfver störa helheten.

Det sista afgörande draget i Selma Lagerlöfs
diktartemperament, som förlänat Gösta Berlings saga
dess alldeles särskilda ton och stil, är hennes
utomordentliga subjektiva känslighet. Den flödar genom
verket från första raden till den sista. I de två
tjocka delarna finns icke ens nämndt ett dödt föremål,
på hvilket icke hennes öga tyckes hafva hvilat
med kärleksfullhet och som hon icke synes hafva
smekande öfverfarit med sin varma hand. Det är
denna kärleksfullhet, som låter henne ständigt tala
med själf i sina berättelser och som låtit henne
använda utropstecken i större mängd än sannolikt
någon annan författare. Det är icke utan, att man
blir trött på alla dessa interjektioner med Åh och Ah
och önskade, att framställningen ibland till
omväxling gåfve anledning till ett stilla — tankstreck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:38:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svengest/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free