Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. M:ts beskickning. Knut Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grenville, att den person, man utsett att efterträda baronen, är en man
av mycket klen privat karaktär och ej alls önskvärd här på platsen.»1
Denna den engelske konungens önskan framfördes också till den
svenska regeringen genom den engelske ministern i Stockholm. Den
svenske rikskansleren greve Sparre svarade tämligen skarpt på
framställningen, som hertig Karl mottagit »med högsta förundersamhet»,
och rapellen följde strax därefter, ehuru det egentliga ombytet på
ministerposten icke ägde rum förrän på sommaren 1793.
Av ovan citerade brev synes framgå, att Nolcken direkt utbad sig
kung Georgs mellankomst; han misstänktes också sedermera för att
ha stått bakom det engelska påtryckningsförsöket. Själv förnekade
han detta och förklarade, att han ej haft någon kännedom om Wesleys
framställning i Stockholm, ehuru han samtidigt omnämner sitt samtal
med den engelske konungen.
Vem kung Georg åsyftar vid anspelningen på Nolckens efterträdare,
är omöjligt att avgöra. Den kan gälla Nolckens närmaste, fast
tillfällige efterträdare Erik Bergstedt, som redan på sommaren 1792
skickats till London och följande år utnämndes till chargé d’affaires.
Troligare är emellertid, att han hade den sedermera (på hösten 1793)
till svensk minister utnämnde Lars von Engeström i tankarne. Båda
förskaffade sig, säkerligen oförtjänt, hos engelsmännen anseende för
att vara »jakobiner». Förhållandet mellen dessa diplomater och den
avgående ministern var ej det bästa, och båda beklaga sig i sina
depescher över Nolckens intriger. Den sistnämnde kvarstannade nämligen i
England efter sitt återkallande. Han erbjöds posten som president i
Svea Hovrätt, till vilken befattning han också utnämndes, men
undanbad sig förtroendet och bosatte sig i Richmond såsom privatman. Som
en erkänsla för gjorda tjänster utnämndes han 1798 till minister för
Vor-Pommern, vilket gav honom en diplomatisk ställning. Han avled
i Richmond 1812.
1 Dropmore Papers II: 319 (Hist. Man. Com.).
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
