Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. M:ts beskickning. Knut Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom en avslutning å härovan sammanförda anteckningar om den
svenska Londonbeskickningens öden må tilläggas några ord om dess inre
förhållanden. Tidigare har anmärkts, hurusom beskickningen
egentligen först från och med Johan Leijonberghs tid började antaga
karaktären av en permanent institution. Det dröjde emellertid länge, innan
dess arbetsuppgifter reglerades i enlighet med modern uppfattning.
Under hela 1600-talet utskickades tillfälliga ambassader och
utomordentliga beskickningar så snart det gällde några viktigare politiska
förhandlingar. Dylika ambassader till England förekommo t. ex.
1666—67 (Jöran Fleming och P. J. Coyet), 1668 (Kristoph Delphicus
von Dohna), 1672 (G. A. de la Gardie, Per Sparre och Edvard
Ehren-steen), 1675—76 (Per Sparre), 1688—93 (Gabriel Oxenstierna) och
1698 (Carl Bonde). Det vill alltså synas, som om den i London
permanent förlagda beskickningen som regel handlade endast löpande
göro-mål, medan traktats- och fredsförhandlingar sköttes medelst direkt
för ändamålet utsända delegationer.
Den svenske ministern i London torde under denna tid haft till
huvuduppgift att bevaka den svenska handelns och svenska
undersåtars intressen samt att följa den praktiska tillämpningen av gällande
fördrag och överenskommelser. Instruktionerna voro emellertid ganska
svävande, vadan arbetsuppgifterna ej låta sig närmare angivas. I det
memorial, som utfärdades för Leijonbergh vid hans utnämning till
resident år 1661, antydas hans uppgifter på följande sätt: »Såsom
Sverges Intresse med Engelandh i månge stycker concurrerar så i
anseende av gemeene begge Rijkers och Staters Conservation som
Com-merciernes och handelens befordran, och hända torde, att man
dess-föruthen råkade i närmare vänskap och handell med dhen Nationen,
så emedan på sådant fall nödigt skattas, att en capable Man på dhen
Orthen residerade, som bådhe gofve achtt på dhet som i förmågo av
pacter och föreningar borde exeqveras som och elliest tillseer hwadh
som till H. K. M:tz och Rijksens Interesse hörer, Ty haf:r.etc.»
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
