Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska kyrkan. A. O. T. Hellerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter återkomsten till London arbetade Serenius ivrigt på
kyrko-byggets förverkligande. Samma dag, den 15 maj 1728, som man i
London hade bestämt att lägga grundstenen till den nya kyrkan,
framlade baron Sparre en skrivelse från Kungl. Maj:t, vari begärdes,
att den uppgjorda planen till kyrkan skulle insändas med det första.
Detta var en obehaglig överraskning. Ty medan tiden drog ut, innan
Rådet slutbehandlat frågan och åtskilliga skrivelser växlats angående
kyrkans storlek och kostnad, hade Serenius och kyrkoföreståndarna
utan att avvakta Kungl. Maj:ts avgörande företagit förberedande
åtgärder för kyrkobygget. Kungl. Maj:ts befallning att insända ritningen
till stadsfästelse, just som man ämnade börja arbetet, väckte därför
stor bestörtning. Man befann sig i en brydsam belägenhet. Man hade
förbundit sig vid ett vite av 200 pund st. att genast börja bygga. I
själva verket hade man intet annat val än att fortgå med byggandet,
och så gott det var möjligt i en skrivelse till Kungl. Maj:t göra
behövliga förklaringar.
Arbetet framskred raskt. Redan i början av september var kyrkan
under tak. Mikaelidagen den 29 september 1728 blev den högtidligt
invigd enligt svenska kyrkolagens föreskrifter. Den fick då namnet
Ulrika Eleonora kyrka efter Sveriges dåvarande drottning.
Oaktat all sparsamhet hade kyrkan måst ådraga sig en skuld på
£ 235.18.5. Denna skuld var under de närmaste åren en anledning
till stora bekymmer och vållade Serenius själv stora personliga obehag.
Kreditorerna pockade på betalning, och kassan var tom. Man glömde
nu bort de stora förtjänster Serenius nedlagt om kyrkans tillkomst,
och att man hade honom mer än någon annan att tacka för, att den
över huvud kommit till stånd. Vad som för övrigt legat bakom de
följande händelserna, är icke lätt att se av de tillgängliga handlingarna.
Mellan baron Sparre och pastor Serenius synes fiendskap ha uppstått.
Sparre var en gammal karolin, van att kommendera och van att bli
åtlydd. Serenius var en impulsiv natur med stark viljekraft och ville
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
