Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska kyrkan. A. O. T. Hellerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och har intet att göra med den ekonomiska förvaltningen. Det är,
som man ser, en spegling av frihetstiden med dess ständervälde och
maktlösa konungar.
Mag. Tobias Björk, Serenius’ efterträdare, tyckes ha levat i bästa
förhållande till församlingen. Sedan han 1748 blivit kyrkoherde i
Norrbärke, valdes enhälligt till pastor mag. Carl Noring. Denne var
systerson till en av koloniens mest aktade medlemmar, handlanden
Lars Victorin, vilken visat sin kärlek till kyrkan genom att skänka
den altartavla, föreställande den heliga nattvarden, som fortfarande
pryder den svenska kyrkan i London. Bestämmelsen att pastorn icke
fick ha något att göra med kyrkans ekonomi, började nu att lämnas
å sido, och pastor tog åter del i kyrkorådets sammanträden.
Församlingen synes ha gått betydligt framåt, och kyrkokassan uppvisar för
första gången någon behållning.
När Noring, som under tiden blivit utnämnd till prost och därefter
även till teologie doktor, år 1761 tog avsked, fick han till efterträdare
mag. Arvid Ferelius, vilken de två närmast föregående åren biträtt
Noring i ämbetet. Under hans tid började inom församlingen
partistrider, som under 20 års tid åstadkommo en beklagansvärd söndring.
Ferelius förefaller ha varit en dugande man av folklig läggning. Hans
intresse för kyrkan och församlingsarbetet står utom allt tvivel. Hans
första år synas ha förflutit i lugn och ro. Striderna började först, när
baron Gustaf Adam von Nolcken 1764 vid 31 års ålder kom till
London som envoyé. Om man inte gärna kan föreställa sig Ferelius annat
än som mössa, är däremot baron von Nolcken en typisk hatt. Det
är aristrokati och demokrati, som stå gent emot varandra, den smidige
men despotiske hovmannen och den något otymplige men hedervärde
hantverkarsonen från Västergötland.
Till synes obetydliga anledningar — en gång gällde det inköp av
en orgel, en annan uppsättandet av ett järnstaket kring kyrkan —
föranledde häftiga uppträden. Baron v. Nolcken ingav till Kungl.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
