Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska kyrkan. A. O. T. Hellerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphävdes, och han i mars 1779 av envoyén själv återinsattes i fulla
utövandet av sitt ämbete.
Baron v. Nolcken hade segrat. Frihetstiden var förbi, och den
gustavianska tiden hade brutit in. Församlingens självbestämningsrätt, som
den så länge hade hållit på, måste uppgivas, och man måste
hädanefter följa ministerns ledning. Kyrkoordningens par. 2 ger en klar bild av
de förändrade förhållandena. Församlingen tror sig, heter det, »icke
allenast uppfylla en dess undersåtliga skyldighet emot Kungl. Maj :t, utan
ock utvälja de ömmaste händer till vårdande av deras förunnade fri- och
rättigheter, då församlingen erkänner för en besynnerlig heder och
förmån, att den här residerande Kungl. Svenske Ministern ville deltaga uti
församlingens och kyrkorådets sammankomster och överläggningar.
Församlingen anhåller således, att med Kungl. Svenske Ministerns
närvaro ibland sig bliva hugnad, och skall å sin sida med vördnad och
högaktning gå honom tillhanda och emottaga dess handledning.»
För församlingen betydde den nya ordningen en ny tid av frid och
sämja. Baron v. Nolcken var mycket intresserad för kyrkans framgång.
Det var på hans initiativ, som en ny och vacker sakristia byggdes
år 1780. Han var ytterst mån om kyrkokassans tillväxt och föredrog
flera gånger, när det gällde större tillfälliga utgifter att insamla
medlen genom subskription, varvid han själv föregick med gott exempel.
Han avgick från ministerposten år 1793, men kvarstannade i England
och tog fortfarande alltjämt del i kyrkans angelägenheter såsom vald
kyrkorådsledamot. Några månader före sin död 1812 valdes han av
kyrkorådet till »honorary trustee», en hedersbevisning, som varken
förr eller senare förekommit.
Mathesius å sin sida fortsatte att nitiskt arbeta för kyrkans välfärd,
till dess han sommaren 1783 drabbades av ohälsa. Till hans
efterträdare utnämndes följande år mag. Andreas Leufvenius. Efter en
sexårig tjänstetid, under vilken han hunnit göra sig högt uppskattad,
dog denne 1790 efter långvarig sjukdom.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
