Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömanshemmet. Axel Welin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berättelsen om sjömanshemmet sammanfaller i stort sett med fru
Agnes Hedenström-Welins levnadshistoria; det är hennes livsverk.
Som helt ung anlände Agnes Hedenström till London i hopp om
att under ett av de stora engelska missionssällskapens hägn få utresa som
missionär till Indien men måste uppgiva tanken på grund av
vederbörande läkares förklaring, att hon ej kunde leva mer än några få månader.
Hennes bröst vore så angripet.
Emellertid vann fröken Hedenström genom sitt frimodiga,
varmhjärtade väsen och klara förstånd mycket snart ett antal inflytelserika
vänner inom de kretsar, som vid denna tidpunkt begynt taga sig an de
tusentals sjömän av olika nationer, vilka myllrade i gränderna kring
östra Londons dockor och där voro föremål för den mest upprörande
behandling av traktens befolkning. I Ratcliffe Highway, känd bland
sjöfolk över hela jorden för sina glimrande rövarnästen, hade
upprättats en samlingslokal — »Strangers’ Rest» — med läsrum och
föreläsningssalar för de olika nationerna, utan att det dock ännu lyckats
styrelsen uppspåra någon person, lämplig att taga hand om den viktiga
skandinaviska avdelningen.
Fröken Hedenströms första besök vid »Strangers’ Rest »hösten 1877
skedde väl närmast av nyfikenhet, men blev dock, och i trots av sin
uppskakande natur, begynnelsen till hennes stora livsverk. Redan
under vägen dit hade ett antal lösa kvinnor under hån och skämt visat
henne en uppmärksamhet, som kunnat skrämma vem som helst på
flykten, och vid framkomsten till lokalen blev hon av ledarinnan, den
resoluta Miss MacPherson, utan pardon inlåst i svenska salen en trappa
upp tillsammans med ett tjugutal mer eller mindre druckna sjömän.
Att tala till dem var lönlöst, och när hon därför satte sig till orgeln att
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
