Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnésällskapet i London. B. Daydon Jackson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta brev nådde Banks d. 23 dec. 1783. Banks hade emellertid redan
så utökat sitt eget herbarium, att han ej längre önskade köpa Linnés
samlingar. Han översände därför brevet till James Edward Smith, en
ung medicinare vid Edinburghs universitet, och uppmanade honom att
köpa dem, då de skulle bli till ofantligt stor nytta för honom vid hans
botaniska studier. Smith svarade genast, att om han erhöll en
fullständig katalog, som motsvarade hans förväntningar, så var han villig
att betala den erforderliga summan av 1,000 guineas. Två månader
senare anlände Acrels svar jämte den önskade katalogen. Acrel
upplyste även Smith om, att baron Cl. Alströmer gjorde anspråk på det
mindre herbariet som säkerhet på en skuld, som Linné d. y. ådragit
sig till honom, då han begav sig ut på sin resa genom Europa, och för
vilket Alströmer begärde en ersättning av £ 105. Smith gick in härpå,
och halva summan översändes genom ett holländskt handelshus. Den 9
augusti sändes samlingarna, packade i 26 stora lårar från Uppsala till
Stockholm, och den 17 december avseglade det engelska skeppet
Ap-pearance, kapten Ax. Dan. Svederus, med dem till London.
Att dr. Acrel med sorg såg, huru dessa samlingar bortfördes från
Sverige, är otvivelaktigt. Föregående januari hade han bett
statssekreteraren E. Schröderheim fråga konung Gustav III, som då var i
Italien, om han ickc vore villig att förvärva dem. Det är väl troligt, att
konungen aldrig fick detta budskap. Acrel vände sig också till en annan
person, kanslirådet baron Cl. Alströmer, och hemställde, att han skulle
bli köpare. Alströmer erbjöd genom sin sekreterare, Anders Dahl, en
summa, vilken icke uppgick ens till hälvten av den, som Smith erbjudit.
Han fasthöll dessutom vid sin rätt till det »lilla herbariet». En tredje
person, universitetskanslern greve G. Ph. Creutz, mottog genom
Alströmer Acrels brev med uppmaning att låta Linnés samlingar
införlivas med universitet. Acrel gjorde även en personlig hänvändelse till
kanslern, men denne svarade, att samlingarna voro »både för dyra och
för Academien umbärliga.» Likväl gjordes ännu ett försök av Dahl att
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
