Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedenborgssamfundet i London. D. Wynter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda mål var hans medmänniskors bästa och mänsklighetens
framåtskridande, och under hela sitt liv följde han sin stora levnadsregel:
»att all religion står i samband med livet och all religions liv är att
göra gott».
Sedan han uppnått medelåldern, började hans tankar mer och mer
sysselsätta sig med spörsmål angående själ och ande samt människans
eviga liv. Det var vid denna tid, som han skrev De cultu et amore
Dei samt ett antal mindre arbeten, där han söker utröna själens väsen
och lokalisera detta till ett särskilt kroppsligt organ — ett försök,
vars omöjlighet han efter sin omvändelse till fullo insåg. Swedenborg
befann sig i en period av livlig vetenskaplig forskning, då det stora
omslaget kom i hans liv. Hans utveckling och livsförhållanden hade
småningom fört honom fram till denna punkt, och hans
naturvetenskapliga forskningar hade lett honom till själva tröskeln av denna
nya verklighet. Utan att veta det förbereddes han till sin stora och
gudomliga mission. Han skulle bliva det mänskliga verktyget för en
ny Guds uppenbarelse för människosläktet. Swedenborg gör gällande,
att medan han ännu levde sitt kroppsliga liv på jorden, öppnades hans
andliga syn, så att han under återstoden av sitt liv levde i de bägge
världarne samtidigt. Han lär oss i »Den gudomliga världen» att
»himmelriket finnes inom oss», och detta är nyckeln till Swedenborgs senare
åskådning. Han säger, att den andliga världen finnes överallt runt
omkring oss. Men han framhåller, att den andliga substansen är helt
och hållet olika den jordiska substansen, och Swedenborg visar, att
den andliga substansen är långt mera verklig och väl avpassad för den
andliga världens invånare, än vad den jordiska substansen är för de
mänskliga varelserna i denna värld. Våra fem sinnen och övriga
förmögenheter äro att betrakta som jordiska anpassningsformer av de
verkliga, andliga kroppar och förmögenheter, som utgöra den verkliga
människan, den andliga människan, som lever evigt i den andliga
världen. Swedenborg förkunnar, att han blivit införd i denna
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
