Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Londonsvenskarna och idrotten. W. Björneman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har sett våra läroverks målmedvetna strider om de Kellgrenska
skytteprisen, och ingen idrottsman torde glömma, vad dr Kellgren
nådde genom sitt vandringspris till Nordiska Spelens 15-milstävling på
skidor för regementslag. Detta var en tävling, som pressade fram
svenskens bästa egenskaper som idrottsman — uthållighet,
envishet och kamratkänsla. Att de båda första voro nödvändiga villkor
för en kamp av dylika mått är ganska självklart, och på den
sistnämnda kan jag ej underlåta framdraga ett exempel.
En av de tävlande hade efter 10 svenska mils åkning brutit sin skida
och den ena staven. Till närmaste kontrollstation hade han över två mil,
men trots detta arbetade han sig fram till målet, där han emellertid
vägrade uppgiva namn och nummer, för att hans dåliga tid och
resultat ej skulle nedsätta regementslagets anseende!
Representanter för Londonkolonien ha också förstått vikten av att
svensk sport visades för den engelska publiken, och i detta sammanhang
torde först böra nämnas generalkonsul E. G. Sahlin, som vid upprepade
tillfällen ställt sig förstående, då det gällt att ekonomiskt hjälpa och
stödja Svenska Idrottsförbundets representering vid engelska
mästerskapen. Utan detta understöd hade Sverige 1921 och 1922 måst
avstå från sändandet av idrottsmän till dessa års mästerskap. Hans
levande intresse för speciellt svensk sport har varit drivfjädern de
gånger, han verkat som den ledande och organisatoriska kraften vid
de svenska idrottsbesöken 1919—1922, och de svenska idrottsmän
eller sportorganisationer, som varit i åtnjutande av hans hjälp och
omsorger, äro säkerligen villiga att tacksamt betona betydelsen av
generalkonsul Sahlins insatser.
Män som kammarherre Thorsten Nordenfelt, direktör J. Eberstein,
direktör Axel Råberg och direktör Louis Zettersten hava var och en
på sitt sätt och inom sina speciella områden alltid varit villiga att
understödja svensk idrott såväl i England som i Sverige.
Det finnes även Londonsvenskar, som genom aktiv idrottslig insats
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
